Det blir ännu en flytt

Under min missionärsliv har jag flyttat många gånger och Gud har försett bostad på mirakulösa sätt. Jag skulle kunna skriva en berättelse om vart tilfälle, så spännande som det varit. Här är en lista över några tilfällen, från 1976:

  • Rosvilla, ett hus som mina föräldrar fick ärva av tant Olga och där vi fick bo i drygt 3 år. Det var då jag behövde få lite rötter i Sverige.
  • Hus att hyra i Bolivia bara ett kvarter från svenska skolan där våra flickor studerade
  • En radhus hyra när vi kom till USA
  • Ett litet hus vid en sjö i Fort Lauderdale. Helt otroligt hur vi kunde köpa det utan handpenning!
  • En lägenhet i Pompano Beach i närheten av förlaget där jag arbetade
  • En fantastiskt hus att hyra i Colorado Springs, där vi var grannar med tidigare medarbetare från Florida
  • Ett hus i Springfield. Igen, hade jag inga pengar till handpenning
  • En köpare för det huset en perfekt lägenhet att hyra under tiden vi väntade på huset vi skulle köpa av Thom och Carina. Thom byggde i Fort Gibson dit de skulle flytta
  • Inköp av Thom och Carinas hus
  • Byggde ett rum i Fort Gibson och bodde där en tag men fick inte sälja mitt hus i Springfield. Tiden var inte inne!
  • Flyttade tillbaka till mitt hus i Springfield

Att bo ensam i Springfield och ha Carina med familj i Fort Gibson har inte varit roligt. Under lång tid har jag funderat på att flytta. Gång på gång har flickorna (mina barnbarn) sagt att de skulle ville att jag skulle bo i närheten av dem. Jag såg mig omkring men det var ingenting som tilltalade mig.

När jag var i Fort Gibson och firade Briannas 12-års dad såg jag det! Vad? ”For Sale” stod det! Ett kvarter från där de bor var ett hus till försäljning! Jag tyckte det skulle vara perfekt. Men jag insåg snart att området runt huset var för stort för mig att ta hand om. Men det var ”knuffen” jag behövde för att sätta fart på planering.

Till nästa skolår blir det perfekt att jag bor där. Då skall David börja i högstadiet och måste flytta till en skola i Fort Gibson. Föräldrarna har funderat hur de skulle göra för att få honom till skolan. Nu blir det så att Thom kommer att släppa av David hos mig på morgonen när han åker till jobbet, och så får David åka buss till skolan och sen tillbaka till mig på eftermiddagen. När hans pappa är på väg hem från jobbet, hämtar han upp David. Det låter väl bra, eller vad tycker du? Det kommer att bli häftigt att ha David komma hem till mig varje dag! Nästan för bra för att vara sant!

Nu kan Carina fortsätta att jobba på skolan där hon har barnen.

Så, mitt sökande efter ett hus i Fort Gibson startade dagen efter Thanksgiving, alltså den 25 november. Brianna följe med mig.

Fort Gibson har ungefär 4000 innevånare och ser inte mycket ut för världen! Inte kunde jag ana vilka fruktansvärda priser det var där! Man skulle kunna tro att det är Kalifornien! Skoldistriktet anses vara mycket bra och det trissade upp priserna för några år sen. Och där har de stannat!

De tre husen vi tittade på kostade alla mer än vad jag betalar i Springfield, men inget av dem var något jag skulle vilja ge ens ett öre för.

Följande torsdag skulle David och Brianna vara med i tävlingar med andra skolor och ville att jag skulle vara med, och eftersom föräldrarna ville ha barnvakt på lördagen beslutade jag att åka tillbaka till Fort Gibson. Det tar tre timmar att bila dit.

Däremellan, medan jag var hemma ett par dagar, sände Herren köpare till mitt hus. På tisdagen kom ett äldre par som verkade mycket intresserade. På onsdag kom de tillbaka, och hade några vänner med sig. De gjorde en noggrann koll av huset. Torsdag morgon kom min mäklare med den goda nyheten att jag hade ett erbjudande på huset. Vi gick igenom alla dokument och svarade på deras förslag, vilket jag inte godgände. De ville betala fem tusen dollar mindre än vad jag begärde. Jag gick med på att sänka priset med två tusen!

Sedan fick jag skynda mig att bila till Fort Gibson och hann knappt fram i tid för barnens tävling. Davids klass vann en medalj!

På väg över, talade Herren till mig om att vara beredd att leta efter ett hus i en prisklass över det jag ville betala, men som jag blivit kvalificerat för. Så fort jag börjat leta efter hus kontaktade jag en bank och blev kvalificerad för ett lån. Så jag ringde min mäklare och bad henne att söka i en annan prisklass.

I Fort Gibson finns inte så mycket att välja på i fastigheter. På fredag eftermiddag hade vi två hus vi kunde titta på. Carina och barnen följde med mig. Och där var det! Det blev kärlek vid första ögonkastet! Huset var som det byggt för mig!

the-houseHär finns det plats för mitt kontor och
plats för att ta emot ungdomar

Den eftermiddagen, efter att ha tittat på båda husen, ringde min mäklare i Springfield och sa att köparna hade accepterat mitt pris. Då var det bara att göra ett erbjudande på huset i Fort Gibson. Vi träffades mäklaren på lördag eftermiddag. Barnen var med!

Jag skrev ett erbjudande på huset, fem tusen dollar mindre än vad de begärde. På söndagen accepterat säljarna erbjudandet!

Allt detta hände på mindre än en vecka! Det verkar som om någon satt sig ner och skrivit ett schema. Kanske en ängel gjort det! Jag är säker på att min himmelske Far har tillsatt en ängel att arbeta för min räkning, för att svara på mina böner.

Om jag inte hade haft tro för att lyda uppmaning att söka ett dyrare hus, skulle jag inte sitta här och skriva denna blog.

När det blev dags för inspektion av mitt hus blev jag tillsagd att hålla mig borta, men när inspektören kom sa att jag kunde stanna. Det var bra för när han kollade garagedörren, gick mekanismen sönder. Det var ingen liten sak, utan stängen som sitter ovanför dörren. Tänk om det hade hänt när jag kommer hem en kylig kväll! Nu kunde jag ringa min vän Bruce, som var så bussig att han kom hela vägen från södra Springfield för att hjälpa mig. Han visste vem han skulle ringa till för att åtgärda det. Och han betalade för det som en julklapp åt mig!

Jag är så tacksam till Gud för varje detalj han hjälper mig med. Jag har varit änka i nio år och tagat fasta på löftet i Psalm 68:6.

Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader
och änkors försvarare.

Innan inspektören var klar kom köparna och ville diskutera hans rapport. Det var intressant att höra dem prata om alla detaljer, små saker här och där som behövde åtgärdas. Ingenting av större omfattning! Sen ville damen prata med mig och vi satte oss vid mitt köksbord. Jag svarade på hennes frågor och gav henne information och idéer om Springfield. De flyttar hit från en annan stat, precis som vår familj gjorde 1998.

Hon hade blivit varnad att inte bli god vän med säljaren, men ”Vem bryr sig om det?”, sade hon. ”Vi behöver inte vara som alla andra!” Och så pratade vi. Hur häftigt är det?

Nu har jag ett stort jobb framför mig för att få allt klart för flytten, som blir 23 eller 24 januari. Innan dess kanske jag får besök från Mexico. Det får jag berätta om en annan dag.

Imorgon är det Lucia. Då blir det 15 år sen min ”ljusets drottning” fick flytta till det land där det inte finns mörker och där ingen sjukdom mer plågar henne. Jag lyser frid över hennes vackra minne!

Blir detta min sista flytt, innan den STORA flytten? När den dagen kommer behöver jag inte bekymra mig om att packa. Och inget behöver jag ta med mig. Allt jag sparat i den himmleska banken finns där redan. Men det är inte det viktigaste. Bara jag får komma inom himlaporten blir jag nöjd. Att få se min Frälsare ansikte mot ansikte är det enda viktiga.

Jag önskar att du också har hoppet om evigt liv. Annars kan du kontakta mig så kan jag visa dig vägen.

Jesus är vägen till Gud!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Mitt liv och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Det blir ännu en flytt

  1. Cristina skriver:

    Dios es bueno Kerstin! es tan increíble ver cómo Él actúa, es tan importante escuchar su voz y seguirlo. Dios te bendiga y pases una linda navidad! La casa está preciosa!!! que increíble! esperando a la nueva dueña.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s