Påskbudskapet året om

Ännu en gång skall vi fira årets underbaraste högtid. Vi ska fira Jesus och hans stora frälsningsverk för oss på korset. Jag har haft tre ord i mina tankar den sista tiden och det har lett till många idéer. Spanska och engelska har jag klarat av. Det tog mig lång tid att komma fram till orden på svenka. Det jag presenterar här är det bästa jag kunnat åstadkomma.

Det började med en brödsbrytelsehögtid. Pastorn gav oss tre ord att tänka på inför denna högtid:

Remember: MINNAS

Reflect: REFLEKTERA

Rejoice: GLÄDJAS

Min trogna medarbetare Cristina har hjälpt mig med illustrationerna. Här vill jag berätta lite om betydelsen. Här kommer en PDF fil med alla delarna. Hoppas du inte har problem med att få fram den.

HEDRA JESUS:  Hedra Jesus cirkel

Innan jag går vidare skall jag berätta något nytt jag gör denna påsk. Jag firar Jesu åminnelsehögtid varje morgon.

Så här instiftade Jesus högtiden:

  • Han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt sina lärjungar och sade: “Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.”
  • På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som blir utgjutet för er.

1 Korinthierbrevet 11:23-26 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: “Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig.” På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig.”

Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.  (SFB)

Den första morgonen hade jag mitt barnbarn Sarah hos mig. Du ser mitt bord. Stolen klädd i rött är reserverad för Jesus. Jag vet att han sitter på Faderns högra sida i himlen, men det ger mig en känsla av glädje och trygghet att tänka mig att han sitter vid mitt bord. I anden är han hos mig, det vet jag.

Cirkeln som ligger på borden har de tre orden. Jag skall berätta lite om det längre ner. Israels flagga påmminer om att bedja för Guds egendomsfolk. Jag har också en blomma som representerar mitt arbete. Att fira måltid med Jesus hemma i mitt kök, varje dag, fick jag inspiration till geneom ett vittnesbörd jag hörde om en pojke som hade ansiktet vanställt. Föräldrarna firade denna måltid med honom varje dag. Efter två veckor blev han helad och ansiktet var helt normalt.

Just nu ber jag inte om något utan bara sitter i gemenskap med Jesus. Längre fram skall jag be om mitt helande. Jesus sade att vi skulle göra detta för att minnas honom. Samtidig så förkunnar vi Jesus död tills han kommer.

Om du inte firar måltid, ta extra tid dessa dagar att bara sitta med Jesus. Ta djupa andetag och njut av hans närhet. Låt honom tala till dig. Lyssna! Gläd dig!

Du kan göra en egen bordsdekoration. Bilden visar spanska men i filen du ska ladda ner finns allt på svenska.

Börja med att MINNAS Jesu underbara verk, allt vad han har gjort för dig. Att REFLEKTERA över hans godhet, betyder att tänka på det–att tänka djupt. Sen kommer du att GLÄDJAS. Mest av allt gläds vid tanken att han kommer igen. Vi har hopp om att få vara med Jesus i evighet!

Kan du inte glädjas? Kontakta mig genom en kommentar här. Jag vill hjälpa dig. Det finns inget viktigare än att ha allt gott ställt med Gud. Skulle döden knacka på din dörr, är du redo att möta Gud?

Detta är en bild du kan trycka på ett papper i färg. Eller kan det användas för att undervisa barn och de kan färglägga.

Här är en bild att fylla i själv. Skriv dina egna tankar!

Ett bokmärke

Det finns i färg och i svart/vitt. Varje blad har 6 stycken.

Bokmärke:  Hedra Jesus Bokmarke

Detta påskbudskap gäller året om.

  • MINNS vad Jesus gjort.
  • REFLEKTERA över hans godhet.
  • GLÄD dig över att han snart kommer igen!

Vi hörs snart igen, hoppas jag.

Glad Påsk!

 

Annonser
Publicerat i Påsken | Märkt , , | Lämna en kommentar

Peru i blickpunkten: feriebibelskola för barn

Det kom en inbjudan! En pastor i norra Peru ville att jag skulle komma och ha en feriebibelskola för barn. Så kallar man en vecka eller två av samlingar för barn och många församlingar har detta under sommarlovet. Det är sommar i Peru!

Jag kunde inte anta inbjudan men förde den vidare till min trogna medarbeta Cristina. Hennes far skulle tycka om att ha en vecka bibelskola för barn! En del av er har träffat Marco Alvarez. Han och jag var i Sverige när min far, missionär Per Anderås, fyllde 95 ör.

Oj, oj, inte tänkte vi på avståndet! Det skulle ta 18 timmar med buss till Bambamarca i Cajamarca, dit jag blivit inbjuden. Sen var det en del att promenera. Det blev att tacka nej! Men jag bestämde mig att hjälpa dem med material. Cristina pratade med pastorn och de kom fram till att undervisning om drottning Ester skulle bli perfekt.

La reina Ester betyder drottning Ester.

Jag har mycket fint och roligt material för att undervisa om Ester på min spanska sida:

HERMANAMARGARITA.COM

Cristina tryckte upp lektioner och aktiviteter samt certifikat som barnen får vid avslutad kurs. Så skickade hon det med buss. Sen fick de själva ta fotokopior.

Denna feriebibelskola hade pastor Abel Lucano i ett annat samhälle än där han bor. Han och hans fru och två medhjälpare åkte dit. Deras barn fick stanna hemma. Jag har inte frågat om ålder eller detaljer, det ligger inte för mig. Denne pastor har jag nyligen träffat genom min websida, fast inte personligen. Han sände mig bilder, men de flesta är inte av kvalité för att ladda upp här. Några få här kan ge dig en bild av hur de hade det.

  (1&2) Barn gör sina uppgifter. (3) Flicka klädd till drottning.

Undervisning där man hittar en plats.

Lite lekar måste det vara!

Spännande med stora figurer!

Från en annan feriebibelskola där alla gjorde drottning Ester.

Mitt barnbarn Sarah (hon är större nu) visar upp drottning Vashti.

Detta med stora figurer tycker barnen är mycket roligt. Figurerna är uppdelade på fyra blad som klistras ihop. De glömmer nog sällan dessa personligheter!

Skulle du vilja ha figurerna, för dina barn i söndagsskolan eller hemma, sänd mig en rad, ge mig din epost, så får du dem. Vi har Ester, Vashti, Xerxes, Mordokaj och Haman.

Vi har även stora figurer för berättelsen om Daniel.

Som du nog förstått så är detta mitt liv, att ge lärare medel att undervisa med. Att vinna barn för Jesus är min passion! Jag får många hälsningar från lärare i Mexico, Argentina, Peru, Venezuela, Panama, Honduras, USA, Bolivia, Chile, Colombia… ja, t.o.m. från Schweitz har jag fått en hälsning

Idag erbjuder jag tre nya berättelser för barn, som handlar om himlen och om kvinnan vid brunnen, som fick levande vatten. Du finner dem under:

Berättelser för barn

Gud välsigne dig! Vi hörs snart igen!

 

Glöm inte att bedja för mig och mina medarbetare.

 

 

 

Publicerat i Barn, Missionsliv i Peru, Om himlen | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Guds stora omsorg

Det blir 30 år i juli sen vi som familj kom till USA. Jag måste berätta i detalj om hur Gud ledde oss hit, men det får bli en annan gång. Nu vill jag berätta något alldeles färskt om Guds omsorg i mitt liv.

Gång efter annan har något liknande hänt under dessa 30 år. Jag har blivit van att arbeta dubbelt (extraknäck). Det var enda sättet att klara ekonomin när vi kom hit som fyra vuxna som skulle leva på min grundlön. Varken Bengt eller flickorna hade tillstånd att arbeta. Så jag började översätta böcker och läsa korrektur på kvällarna.

Vi skojade ofta om att jag hade en ängel som fått som uppgift att se till att jag alltid hade denna extraknäck. Saken är den att jag inte har behövt ”leta” efter dessa jobb. De har kommit till mig. Och det har inte varit så att jag haft flera på en gång och sedan inget! När ett jobb var avslutat så blev jag erbjuden ett annat. Inte undra på att vi tänkte att en ängel styrde och ställde.

Periodvis har jag kunnat dela med mig av jobben till en av mina systrar. När Eva-Marie levde fick hon hjälpa till med vissa delar. Carina har också varit med i vissa avsnitt. Min älskade far ställde också upp. Men nu skall jag delge min senaste upplevelse.

Nu behöver jag inte arbeta för att försörja familjen. Jag är pensionär och kan leva på min pension. Men nu har jag två medhjälpare som är värda sin lön.

Det är nu snart tio år sen jag började publicera bibelberättelser på nätet.

Barnberättelserna La Perlita har denna vecka nummer 403. För att ha med bilder och aktiviteter till dessa behöver jag hjälp. Vissa av er känner till Cristina och Absalom som jobbar med mig. Genom mina översättningsjobb kan jag betala dem.

Ett översättningsprojekt jag haft i fem år är nu avslutat. Jag blev lovad tre år, men det har blivit fem! Både Cristina och Absalom vet att så länge jag har jobb har de jobb. Hur skulle det nu bli? Jag kände mig inte orolig, för det arbete jag gör är Guds verk. Han vakar över de sina.

I fredags pratade jag med Herren om saken och kom att tänka på min vän Bruce. Han brukar ha arbeten ät mig ibland. Jag måste ringa för att se om han har några projekt, tänkte jag. Senare på morgonen, när jag satt och skrev några checker (vi har sådana i USA), påminde jag Herren om att det inte fanns mycket kvar på mitt konto.

Jag har lite besparingar för att täcka mina begravningskostnader (jag vill inte lämna min dotter med den bördan), men jag vill inte gärna använda den fonden. Gud vet förstås allt det, men han har sagt att vi skall göra att våra önskemål kända inför honom.

När jag sitter där och skriver och samtalar med Herren, gissa vem som ringer? Bruce! Och han hade ett översättningsprojekt till mig!

Tala om Guds omsorg! Precis som han gick före Israels barn i en molnpelare och en eldpelare på ökenvandringen, har han lett mig steg för steg hela mitt liv. Detta är inte det första undret av detta slag. Som jag nämnt har det pågått i 30 år. Men varje gång är det lika spännande!

Herren gick framför dem, om dagen i en molnpelare för att visa dem vägen och om natten i en eldpelare för att ge dem ljus. På så sätt kunde de vandra både dag och natt. Molnpelaren upphörde inte att gå framför folket på dagen och inte heller eldpelaren på natten. 2 Moseboken 13:21,22

Denna veckas berättelse för barn handlar just om hur Gud ledde Israel med molnpelaren och eldpelaren. Här har Absalom ritat barnen som ser detta med spänning. Men det tog flera bilder innan vi fick det rätt! Varje bild har sitt pris. För det mesta är jag nöjd med första bilden, och han är duktig!

Pratar du spanska, läs La Perlita här: clubperlita.wordpress.com

På engelska: MX1414.wordpress.com

Nu har jag alltså ett nytt project. Det representerar minst 200 timmars arbete. Jag gör det med glädje. Ibland blir jag trött och önskar jag bara vore en vanlig mormor. Men då skulle många barn och lärare bli besvikna, som väntar på sin berättelse varje vecka.

När detta är klart kommer min ”ängel” säkert med något annar projekt. Då blir det ett annat under! Ingen tvekan om det!

Kära läsare, du kan få uppleva Guds närvaro och omsorg i ditt liv. Vad du än behöver idag, lägg det i Guds händer. Han har lovat att aldrig lämna oss eller överge oss.

Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag ska aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag ska inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig? Heb 13:5,6

Gud har omsorg om dig!

 

Publicerat i Mitt liv | Märkt , , | Lämna en kommentar

En hjärtvärmande överraskning

På 1970-talet startade min far, Per Anderås, en bibelskola i staden Huancayo, Peru. Det blev senare Bibelinstitutet Betel. En av eleverna var Julio Rojas Flores.

På 1980-talet attackerade terroristerna området där Julio bodde. Han och hans familj var tvungna att fly, eftersom de inte ville vara med i terroriströrelsen. När Julio kom till oss på bibelskolan och frågade om råd över hur han skulle göra var det inte lätt att svara. Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men av en eller annan anledning måste Julio gå tillbaka. Vi samlade alla omkring honom för att be. Jag kände det som om vi sade till Julio: ”Gå tillbaka och dö!” Vi visste att han inte skulle gå med terroristerna och de förmodligen skulle döda honom. Det var första gången jag hörde pappa gråta. Det var ett desperat gråt, på grund av en broder i Kristus som skulle hman i fiendehänder!

År senare, när det inte längre var hot från terroristerna, återvände Julio och blev pastor i pingstkyrkan i Ayacucho. Han arbetar fortfarande outtröttligt där. Jag ser hans inlägg på Facebook om de olika byarna han besöker och undervisar i Guds Ord.

I morse fick jag den mest hjärtvärmande överraskning jag fått på länge. Julio har gjort en video till minne av min far, Pedro Anderas som han kallades i Peru.

Vilken skatt, att ha detta minne av mannen vars enda önskan var att tjäna andra. I videon nämner pappa bibelversen som rörde honom för att göra just det.

Så låt oss därför göra gott mot alla medan vi har tillfälle, och särskilt mot dem som tillhör trons familj. Galaterbrevet 6:10

Videon är på spanska och har som bakgrund den typiska musiken för det område i Anderna där Julio arbetar. Pappa berättar för vännerna där om hans perfecta namn:

  • Per i Peru
  • Anderås i Anderna

Video till minne av Missionär Per Anderås

https://youtu.be/ssJq1fePHO8

Per Anderås som en ung missionär undervisar i Guds Ord

Min fars motto för bibelinstitutet var att förbereda tjänare. Ungdomar kom och frågade vilken titel de skulle få. ”Här utbildar vi tjänare” brukade pappa svara.

Den första examensklassen valde som namn DOULOS. Doulos är ett grekiskt ord som betyder slav eller tjänare.

Jag har valt TJÄNA OCH LYDA som mitt motto för det här året. (Skriver om detta en annan dag.) Jag påmindes idag om det arv som pappa lämnat mig. Han var en tjänare, vars största önskan var att göra gott mot alla. I ovanstående nämnd video var han 86 år gammal. Han berättar där att i Sverige när man når pensionsålder jobbar man inte längre. ”Men jag kan inte göra det”, sa han. Så länge han orkade, ville pappa fortsätta att tjäna det folk som Gud kallat honom till.

Min mor hade missionskallelse sedan barndomen, men hon ville inte bli missionär. När hon träffade pappa var hon glad eftersom hon var säker på att han inte skulle bli missionär, men hon kände att de hörde ihop. Varje morgon när pappa hade sin bönstund såg han en karta över Sydamerika framför sig, och han förstod vad det betydde.

En dag frågade mamma honom om han hade tänkt på att bli pastor, för att hon tänkte att det kunde kompensera för att inte följa sin missionskallelse. ”Nej”, sade pappa, ”men Gud har kallat mig att bli missionär.” Det avgjorde saken.

De hade lite över femtio år tillsammans, och de ägnade sitt liv åt att tjäna andra. Här kan du läsa berättelser om deras missionärsliv: Guld i Peru

Precis som mina föräldrar lydde kallelsen att tjäna Gud, vill jag vid 86 års ålder säga samma sak som pappa: ”Andra slutar jobba, men det kan inte jag göra!” Så länge jag finns kvar på jorden vill jag tjäna Jesus!

Hoppas du fär en hjärtvärmande överraskning!
Gud välsigne dig! Ha en underbar dag!

Publicerat i Missionsliv i Peru | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Minnet av en älskad far och vän

Far, pappa, vän, hjälte, daddy, papito… kärt barn har många namn. Min värld är tom; jag har inte längre den man som formade mitt liv. Han var inte bara min pappa. Han var min vän, min missionärskamrat i många år, min hjälte under hela mitt liv.

Per Hugo Anderås ville inte bli kallad hjälte. Han var troshjälten i mitt liv. Han var ett föredöme för mig och mina syskon och visade oss vad det innebär att leva ett osjälviskt liv, ett liv i tjänst för Gud.

Som barn uppskattar jag inte pappa som jag borde. Jag tyckte att han var för sträng! Men med åren började jag vara glad över detta. Att ha en far som ledde mig att hitta Guds väg är ett arv som inte kan mätas i guld. Det var bra att han var sträng.

Vi brukade klä sig i peruanska dräkter
för våra missionsmöten.

Pappa hade inte lätt för att ta kontakt. Det var mammas starka sida. Ibland var han hård när han uttryckte sig, men han menade väl och han hade hjärtat på rätt ställe. Tack vare sin osjälviska kärlek har många människor i de peruanska Anderna blivit rikligt välsignade av hans missionsverksamhet.

Det var 1948 när pappa, mamma och jag lämnade Sverige för vårt missionärsliv i Chile. År 1956 kom vi till Peru som de första svenska missionärerna. Från Arequipa flyttade vi till Tarma, och senare till Huancayo, där mamma och pappa tillbringade större delen av sitt liv. Förutom att grunda församlingen byggde pappa upp ett bibelinstitut, öppnade ett hem för barn vars föräldrar var i fängelse, organiserade barn och ungdomsläger, hjälpte ensamstående mödrar, fick rent vatten installerat i en fattigt stadsdel, öppnade barnmatsalar, och mycket annat.

Min hjälte till far fruktade Herren och gladde sig i att följa hans Ord. Jag kan inte nog tacka Gud för att han lärde mig att frukta Herren och glädja mig i att hedra Guds befallningar.

Många gånger har jag frågat mig hur jag kan vara så lyckligt lottat att ha haft föräldrar som tjänat Jesus? Jag har inte tillräckligt med ord för att tacka Gud. Pappa hoppades nå 100, men han fick 97 år! Tyvärr kommer jag inte att kunna delta i hans begravning, men låt mig här lämna några minnen.

Vad var det bästa med min pappa? Att han ledde mig att känna den bästa fadern i universum, min himmelske Far. Ju äldre jag blir, större blir min tacksamhet för att jag fötts i ett kristen hem och hade en far som inget hellre ville än att förkunna Guds kärlek. Pappa var en ung man när han lärde känna Jesus. I över 75 år tjänade han Gud.

Här följer något av allt jag kommer att minnas och vårda om min far:

EN FÖREBILD
Hans liv som en sann Kristi tjänare har varit en förebild för mig. En sak som imponerade på mig för många år sedan var när pappa blev förtalad och hotad i Huancayo. Jag tyckte att han skulle försvara sig, men han sa att han bara skulle lämna det i Guds händer, och att sanning skulle råda. De människor som planerade att se till att hans blod rann längst huvudgatan fick det kortare strået. Pappa levde i 97 år!

Den som lever hederligt lever trygg, den som går krokiga vägar blir avslöjad. Ordspråksboken 10:9

Kärlek, ärlighet, uppriktighet, generositet, tålamod, glädje, tro, ödmjukhet… är en del av det som kännetacknat min far, men mest av allt hederlighet. Han kunde vara hård ibland. Pappa sa vad han menade och menade vad han sa! Han gjorde alltid det som var rätt, men ibland gjorde han det kanske inte på rätt sätt!

MIN VÄN
Pappa var min vän. När jag var femton och mamma arbetade som husmor på en skola för missionärsbarn i djungeln i Peru, stannade jag hemma och ”tog hand om” pappa. Jag älskade det! Jag tror det var då vi byggde upp vänskapen. Allt började när han förlorade förtroendet för mig (för att jag hade skaffat en pojkvän). Han sade till mig att jag var tvungen att bygga upp förtroendet, och i och med att jag byggde upp det, byggde jag vänskapen.

Om du undrar om pojkvännen, så var mina föräldrar ”gammaldags” svenskar och var inte vana vid den amerikanska ”dating”. Vi gick i en amerikansk skola.

TRO PÅ GUD
Pappa lärde mig att ha tro på Gud, att lita på Herren ovillkorligt. För det är jag mest tacksam! Jag har sett honom utföra många missionsprojekt i tro, många byggen har det blivit. Han har hjälpt de fattiga och litar på Gud för varje öre. Jag har beundrat honom många gånger och jag är glad att följa i hans fotspår.

DISCIPLINEN
Pappa gjorde ett bra jobb som disciplinär. Naturligtvis, som ett barn tyckte jag inte om det. Han var för sträng! Nu uppskattar jag det. Jag vet inte om jag någonsin fick stryk, men han gjorde det med bar hand på bar rumpa. Det skadade ingen! Ibland måste vi gå och lägga oss utan mat, eller gå och lägga oss mitt på eftermiddagen. Min syster Ingrid sa en gång att hon hellre ville få stryck och sedan kunna gå ut och leka.

SÖNDAGSSKOLLÄRARE
När vi började verksamhet i Arequipa var pappa min söndagsskollärare. Det intressanta är att trettio år senare skulle jag komma till Förenta Staterna och jobba med att revidera och förnya läroplanen som pappan använde då! Livet har många överaskningar!

BIBELLÄRARE
Jag har varit pappas elev i bibelsskolor han ledde och jag hade förmånen att samarbeta med pappa som bibellärare i bibelinstitutet som han grundade i Huancayo. Och jag har lyssnat på otaliga bibelstudier i kyrkan med pappa som lärare.

PASTOR OCH MISSIONÄR
Min största erfarenhet av pappa som min pastor är att han hjälpte mig att som sexåring ta emot Jesus som min frälsare. Han var min pastor när jag var barn och som tonåring och senare när Bengt och jag arbetade med honom i Huancayo.

Mitt första minne av pappa och jag på missionsresa var när han tog med mig till djungeln, långt från huvudvägarna, med bara stigar för mulor. Jag var tretton år och han såg så ungdomlig ut att folk trodde att jag var hans fru. Vi hade svårt att övertyga en dam att jag var hans dotter.

MEDARBETARE I KRISTUS
Pappa och jag var medarbetare i Kristus. Vi arbetade tillsammans i Tarma när han byggde kyrkan där. Jag arbetade tillsammans med mamma och pappa när jag startade verksamhet i Huancayo. Vi har samarbetat i bibelinstitutet som jag har nämnt ovan. Pappa var inte bara min far och vän, vi var medarbetare.

ÖVERSÄTTARE
Detta var något pappa gjorde med all heder. Sedan början av 90-talet har jag haft arbete com frilansöversättare. Pappa hjälpte mig väldigt mycket med detta och och på så sätt hjälpte han oss som familj eftersom vi var berodde av den extra inkomsten. När mamma och pappa bodde i Wisconsin hade vi ”Branch 2” av Royal Palm Translations. Det är ett dyrbart minne!

INSKRIVNING PÅ DATOR
Pappa inte bara hjälpte mig med översättningar men under några år var han en väldigt produktiv med att skriva på datorn. Allt material jag hade skrivit under åren i Bolivia och som jag började publicera på mina spanska webbsidor skrev han in. Han har skrivit in minst 160 lektioner och säkert minst 100 berättelser. Det var ledsamt när hans syn försämrades och vi inte kunde fortsätta med detta längre. Pappa hjälpte mig och tillsammas hjälpte vi många andra.

SNICKARE
När pappa som ung man berättade för sin mamma att han skulle bli missionär sa hon: ”Hur ska du kunna vara missionär? Du kan ju inte bygga hus!” Det kunde han inte, men han lärde sig! Det blev mycket byggande genom åren! En snickarpappa är nog vad alla hans barn kommer ihåg!

Mamma och pappa tog många spadtag för byggprojekt
under sin missionärstid

När jag var barn gjorde pappa mig en byrå med lådor i olika färger. När den byrå gick ”förlorad” på grund av sorgliga omständigheter gjorde han en kopia, i USA, en liten byrå som nu har en hedersplats i mitt hem. Jag älskar den!

Pappa gjorde skötbordet till våra flickor. Det var tråkig när jag några år senare upptäckte att någon hade förvandlat den till en kaninbur! Pappa gjorde också en våningssäng för våra flickor när vi bodde i Peru. Många ungdomar i Peru har lärt sig snickra tack vare pappa.

DUKTIG ATT PACKA
Pappa hjälpte Bengt och mig genom åren med packning. Han packade ihop våra saker i Chaclacayo, när vi hade lämnat dem åt en familj som misskötte dem. Han hjälpte oss att packa när vi flyttade till Bolivia. Och han kom till Springfield för att hjälpa oss att packa när vi sålde vårt hus och flyttade till en mindre bostad. Det var billigare för mig att köpa honom en biljett från Sverige än att skaffa flytthjälp här. Bengts hälsa var inte bra. Han var för svag för att packa. Pappa var duktig att packa!

MAMMAS VÅRDARE
Jag uppskattar mycket hur pappa tog hand om mamma. Under den värsta tiden av min cancerbehandling kände jag ibland lite ”avund” med tanke på att mamma hade haft någon som tagit hand om henne. Han visade hur en kärleksfull man är. Att jag inte hade någon beror på att Bengt nylligen avlidit.

Efter mammas död gifte pappa om sig, och under de senaste året, när han själv inte var stark, blev han väl omhändertagen av sin lilla peruanska fru!

EN VÄLSIGNAD FAR
Gud välsignade pappa med 5 barn, 19 barnbarn och 38 barnbarnsbarn.

Pappa med mitt barnabarn David år 2004

EN ANDLIG LEDARE
Jag lämnat det bästa till sist. Finns det något bättre att säga om en far än att han varit en andlig ledare? Jag är för evigt tacksam för det. Jag går Guds vägar därför att pappa gick före. Han uppskattade mina gåvor och lät mig utveckla dem under tiden vi arbetade tillsammans i Guds verk.

EN HJÄLTE
Jag avslutar med att förklara att pappa var min hjälte. Jag är säker på att mina syskon Ingrid, Agneta, Pepe och Lars håller med mig. Pappa är vår hjälte! Vilken förmån att vi haft en sådan pappa. Han var inte perfekt; ingen av oss är det. Men han var så perfekt som en far kan vara. När jag brukade säga till pappa att han var min hjälte, tyckte han inte om det. Han ansåg inte att han var en hjälte.

Jag är ledsen att jag inte kommer att kunna delta i det sista avskedet, den 8 januari. Jag fick en stark influensa samma dag som pappa flyttade hem till Gud och jag har inte repat mig tillräckligt för att resa.

Men jag kommer att vara med i välkomstfesten i himlen! Min största önskan är att vi alla skall träffas där en dag.

När Jesus tog farväl av sina vänner talade han om de många rum som finns i hans Faders hus och att han skulle bereda plats för dem. ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är” (Johannes 14:3).

Det finns plats för alla runt bordet med Jesus. Vi får träffa våra kära som gått före! Pappa, vi ses igen!

Har du hoppet om att träffas i Guds himmel?
Du är bjuden dit!

 

Publicerat i Min familj | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Frukost på jorden, festmåltid i himlen

”Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Uppenbarelseboken 19:9

Min favorit person, min hjälte, min pappa, var på väg för att äta frukost. Det var då han blev kallad hem för att fira måltid i himlen!

Han är välsignad, han är bland de ”inbjudna” till festmåltid med Jesus! Han är mannen som lärde mig vägen till Gud. Han är den som bad för mig när jag tog emot Jesus som min Frälsare. Han är den som visade mig med sitt liv vad det innebär att ha tro på Gud. Han är mannen som alltid fanns där för att ge mig råd. Han är den som vigde Bengt och mig. Han var den som körde oss till sjukhuset när vår förstfödda var på väg (120 km). Han var med oss ​​när vår dyrbara skatt jordfästes. Han är den som jag alltid kunde lita på. Han är mannen som skrev in på dator alla mina tryckta lektioner och berättelser från tiden i Bolivia, när det var dags att sätta ut dem på nätet. Han är mannen… minnen kommer flödande ett efter ett annat.

Jag är så glad över det sista samtalet jag hade med pappa på juldagen. Jag bad honom att hälsa till Jesus ifrån mig och att hälsa till mamma, Bengt och Eva-Marie. Sedan pratade vi om våra nära och kära som inte har tagit emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Hur vi önskar att vi en dag alla skall vara tillsammans vid den stora festmåltiden i himlen.

Per Hugo Anderås hade en stor familj:

  • 5 barn
  • 19 barnbarn
  • 39 barnbarnsbarn (jag hoppas jag räknat rätt)

Vilken förmån att ha haft sin pappa som bäste vän. Att ha haft honom så länge är otroligt. Han levde 97 år!

Mamma gick hem till Gud år 2001. Därefter gifte pappa om sig år 2007. Hans lilla peruanska fru (jag säger ”lilla” för hon var bara hälften så stor som han) skötte honom in i slutet. Vilken välsignelse att han hade henne! Pappa fick vara i sin omgivning till det sista.

Jag känner mig välsignad och mer än dubbelt välsignad att få hedra minnet av den man som bildade mitt liv. Jag startade mitt missionärsliv med honom och mamma 1948. Min första missionsresa gjorde pappa och jag i Anderna när jag var 13 år. Vi arbetade tillsammans många år i Peru. Jag ska skriva och berätta om det en annan dag.

Tre år i rad besökte jag pappa på hans födelsedag och stannade i Sverige några veckor. Jag är så glad att jag fick ha den tiden med honom. Vi firade hans 95-års dag och då siktade han på 100! Kroppen orkade inte fram till det målet!

Detta är min favoritbild från de besöken. Så vill jag minnas min vän och hjälte. Pappa gillade inte att jag kallade honom ”hjälte”. Han var det, för jag såg upp till honom.

Du är också bjuden till måltid i himlen! Jesus är vägen till Gud. Kommer vi att mötas där? Skriv gärna en kommentar om du har frågor. Jag önskar inget högre än att hjälpa dig finna vägen till Gud.

Publicerat i Min familj | Märkt , , , | 3 kommentarer

Herrens hitkomst

Husvill hebré hoppas hitta husrum. Hans havande hustru högönskar helst hyfsat hotell. Härbärgets herrar hävdar hopplöst: “Helbelagt! Helbelagt!” Hygglig hotellägare hänvisar hövligt hebréparet hans halminredda hydda. Hungrig hypertrött hittar höggravida hövdingmodern hotellägarens häststall.

Hedmarkens handfallna herdar hör häpet hur himmelsk här högljutt höjer heliga hymner.  Hela himmelska härskaran hyllar hänryckt himmelens härskare. Herrens härlighet hänför herdarnas hop. Himmelens härold hälsar högtidligt: “Hosanna! Hosanna! Herrarnas Herre har hunnit hit.” Hedens herdar hörsammar häroldens höviska hälsning. Härefter hastar herdeskaran hän, hittar hästastallet, hälsar högaktningsfullt Herren hitner.

Hebréernas hårdhudade hövding hädar hånfullt Herren. Hans hatiska hämdgirighet hotar himlabarnet. Hans hänsynslösa härjningar hemsöker hundratals hebréebarn. Heliga hebréeparet hemlighåller härvidlag Herrens hemvist. Härigenom hindras Herodes hugga honom.

Härliga händelse, hissnande hopp: Herren har hamnat här hos hedningar! Halleluja! Hylla himmelens härskare! Historiens höjdpunkt har harmed hänt. Helvetets hemska huggorm hejdas harmed, hans hiskeliga härjningar hindras. Herrens händer hålls helöppna. Helhjärtat, hängivet hoppas han hela humansläktet hittar himlens härliga hem.

Hjärtliga helghälsningar!

Kan tyvärr inte ange vem som skrivit detta fantastiska stycke. Tror att jag för många år sen fick det av min syster Ingrid.

För att trycka och sprida: Herrens hitkomst

Julhälsning med mitt barnbarn David som tog examen för att börja i High School i våras. Han kommer till mig varje morgon och eftermiddag, så vi har blivit riktigt goda kompisar.

Publicerat i jul | Märkt | Lämna en kommentar