Jul med besök från Mexico

”Du menar inte att folk kommer hela vägen från Mexico för att besöka dig!” Det var min bror Pepes reaktion när han fick veta om mina långväga gäster. Att ta emot besök mitt i packningsbestyren kanske inte verkar det klokaste, allra helst om man aldrig har träffats innan!

Jag har skrivit förra året om Pilar och söndagsskolan i Tecate som valt mig som deras missionär. Det var Pilar som ville besöka mig. Först frågade hon mig om det skulle passa att de kom till jul. Då jag svarade ”ja” hade jag ingen aning om att jag skulle flytta. För henne gällde det att övertyga sin man, Abraham, om att bila de mer än 2000 kilometer hit. Han både lovade och ångrade sig!

Abraham är inte kristen. Ibland tycker han att Pilar ägnar för mycket tid till sin äskade söndagsskola. Ett par veckor innan resan blev familjen hembjuden till Erika som är söndagsskolföreståndare. Hon hade gjort ett bildspel för att visa Abraham allt som Pilar gör i söndagsskolan. Abraham blev imponerad och kände sig mycket stolt! Sen var han helt inne på att resa hit.

Det var fundersamt om de skulle få komma över gränsen, men det gick. Fast de fick sitta länge i kö. Det var fler än dom som ville fira jul i USA. Resan påbörjades på onsdagen innan jul. Det tog dem tre dagar!

På fredagen fick jag kärt besök av Carina med familj. Här syns Brianna, Sarah och David, med Lana i bakgrunden. Vi hade julklappsutdelning. Sarah var överlycklig för hon fick min iPad. Eftersom jag inte använder den så mycket var det roligt att glädja henne med den.

kids-at-my-house-2016happy-sarahHär kramar Sarah sin present!

En höjdpunkt för familjen Cole var att storebror John kom på besök. De sista åran har han varit i Japan och gjort sin militärtjänst. Här är kort på hela familjen.

the-coles-xmas-2016Sent på fredagskvällen ringde Pilar. Då hade de kommit till Tulsa. Jag tänkte att de kanske ville ta in på hotell men Abraham ville köra vidare. De hade drygt tre timmar kvar. Ett tag efter midnatt kom de. Då var det redan julafton!

salazar-familyDetta är familjen som jag fick träffa för första gången mitt i natten. Lilla flickan, Mildred, kom in och sa direkt: ”Du är Tía Margarita (Tant Margareta). Du är missionär.” Det repeterade hon under hela vistelsen. Pojken, lill Abraham, kom in med sin telefon och en sladd  och undrade var han kunde ladda upp den. Typiskt för moderna barn!

Vi blev alla goda vänner på direkten. Abraham var väldigt hjälpsam. Bl.a. såg han min cyckel som hade punktering. I över två år har jag inte kunnat använda den. Han fixade den. Och så ville han se över bilen. Aldrig har jag fått bilen så fint tvättad! Och så ville han hjälpa mig packa. Dom stannade en extra dag så vi kunde packa.

På juldagen skulle vi gå till kyrkan. Jag valde att ta med dem till en spansktalande församling där pastorn är från Mexico. Abraham ville inte följa med, men han lovade mig att nästa gång de besöker mig skall han följa med.

kerstin-w-pilarHär är Pilar och jag med lilla Mildred. Dom hade dekorerat mycket fint i kyrkan, men pastorn var inte där. Han hade åkt till Mexico för att fira jul med sin barn.

En stor hjälp fick jag av alla att rensa mina torra tagets och spara fröna som blivit denna säsong. Läste du om min blommor 2015? Se här: Frömultiplikation

seed-of-love-2016Efter vi samlat alla fröna fick jag tillfälle att berätta om min vision, att sprida kärleksfrön. Den allra minsta kärlekshandling vi gör kan multiliceras och bli till så stor välsignelse som vi aldrig kan ana.

packingHär packas det böcker och pärmar. Det har hunnit bli många under de mer än 50 år jag samlat undervisningsmaterial. Flytten skulle var mycket enkel om jag inte hade allt detta. Men böckerna är mina vänner! Och pärmarna inehåller mit liv. När jag flyttar till himlen får de stanna kvar. Nu följer de med och får fylla bokhyllor i Fort Gibson.

house-soldHär står jag vid skylten som berättar att huset är sålt. Det var en solig decemberdag. Nu är det snö och kallt. Många, många minusgrader. Jag ber att det blir en solig flyttdag!

När Pilar med familj bilade den långa vägen tillbaka skulle de stanna till vid Grand Canyon. Det skulle bara bli en liten avstickare. Men det snöade och molnen låg över bergen. Det var ingen idé att försöka sig på det äventyret. Men för barnen blev det stor lycka.

kids-in-the-snowBarn som bara sett snö på teve blir förvånade av hur kallt det är att göra snöbollar. Dom berättade i telefon för mig att de blivit blöta och kalla.

mildredMildred

Det var dråpligt hur ”hemma” jag kände mig med denna familj. När jag reflekterade över besöket märkte jag hur mycket jag saknat Sydamerika. Barndomsåren sätter verkligen prägel över vårt liv. Jag är uppväxt i Sydamerika. Inte att undra på att jag brukar presentera mig som en ”svenska med peruanskt hjärta”.

Julen blev ingenting av vad du kanske tycker hör ihop med julen. Jag bjöd på köttbullar och ris på julafton. Sen fick Pilar rumstera om i köket bäst hon ville. Jag har diskmaskin men Pilar ville diska för hand. Hon tycker det är roligt! Så diskmaskinen fick fungera som diskställ eftersom det är så ont om plats i mitt kök. På juldagen blev det ingen ordning med mat. Abraham och pojken letade pizza medans vi var i kyrkan. Men det var som att söka en nål i en höstack! På juldagen är allt stängt. Han lyckades hitta ett ställe där lastbilsförare (långtradare) brukar stanna och de hade pizza. Jag var så trött att jag somnade ifrån alla mitt på eftermiddagen. Det blev ingen julmiddag! Dagen därpå lagade jag en peruansk rätt till lunch. Papa a la huancaína kanske du hört talas om. Potatis med en mycket smakfull sås man gör med stark paprika och ost. Sen bjöd jag ut famijen på glass.

Det är inte svårt att ha gäster när dom sköter sig själva. Vi trivdes ihop. Jag ”adopterade” Pilar som mitt barnbarn för ett par år sen. Det var riktigt! Nu har jag familj i Mexico.

Och snart bor jag nära de mina i Oklahoma!

Detta blir min lilla hälsning inför det nya året. Mitt ämne för året är:

Glädje i den helige Ande

Må du glädja dig i Gud!

Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
Apg 13:53 SFB

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Mitt liv, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s