Frukost på jorden, festmåltid i himlen

”Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Uppenbarelseboken 19:9

Min favorit person, min hjälte, min pappa, var på väg för att äta frukost. Det var då han blev kallad hem för att fira måltid i himlen!

Han är välsignad, han är bland de ”inbjudna” till festmåltid med Jesus! Han är mannen som lärde mig vägen till Gud. Han är den som bad för mig när jag tog emot Jesus som min Frälsare. Han är den som visade mig med sitt liv vad det innebär att ha tro på Gud. Han är mannen som alltid fanns där för att ge mig råd. Han är den som vigde Bengt och mig. Han var den som körde oss till sjukhuset när vår förstfödda var på väg (120 km). Han var med oss ​​när vår dyrbara skatt jordfästes. Han är den som jag alltid kunde lita på. Han är mannen som skrev in på dator alla mina tryckta lektioner och berättelser från tiden i Bolivia, när det var dags att sätta ut dem på nätet. Han är mannen… minnen kommer flödande ett efter ett annat.

Jag är så glad över det sista samtalet jag hade med pappa på juldagen. Jag bad honom att hälsa till Jesus ifrån mig och att hälsa till mamma, Bengt och Eva-Marie. Sedan pratade vi om våra nära och kära som inte har tagit emot Jesus som sin Frälsare och Herre. Hur vi önskar att vi en dag alla skall vara tillsammans vid den stora festmåltiden i himlen.

Per Hugo Anderås hade en stor familj:

  • 5 barn
  • 19 barnbarn
  • 39 barnbarnsbarn (jag hoppas jag räknat rätt)

Vilken förmån att ha haft sin pappa som bäste vän. Att ha haft honom så länge är otroligt. Han levde 97 år!

Mamma gick hem till Gud år 2001. Därefter gifte pappa om sig år 2007. Hans lilla peruanska fru (jag säger ”lilla” för hon var bara hälften så stor som han) skötte honom in i slutet. Vilken välsignelse att han hade henne! Pappa fick vara i sin omgivning till det sista.

Jag känner mig välsignad och mer än dubbelt välsignad att få hedra minnet av den man som bildade mitt liv. Jag startade mitt missionärsliv med honom och mamma 1948. Min första missionsresa gjorde pappa och jag i Anderna när jag var 13 år. Vi arbetade tillsammans många år i Peru. Jag ska skriva och berätta om det en annan dag.

Tre år i rad besökte jag pappa på hans födelsedag och stannade i Sverige några veckor. Jag är så glad att jag fick ha den tiden med honom. Vi firade hans 95-års dag och då siktade han på 100! Kroppen orkade inte fram till det målet!

Detta är min favoritbild från de besöken. Så vill jag minnas min vän och hjälte. Pappa gillade inte att jag kallade honom ”hjälte”. Han var det, för jag såg upp till honom.

Du är också bjuden till måltid i himlen! Jesus är vägen till Gud. Kommer vi att mötas där? Skriv gärna en kommentar om du har frågor. Jag önskar inget högre än att hjälpa dig finna vägen till Gud.

Annonser
Publicerat i Min familj | Märkt , , , | 3 kommentarer

Herrens hitkomst

Husvill hebré hoppas hitta husrum. Hans havande hustru högönskar helst hyfsat hotell. Härbärgets herrar hävdar hopplöst: “Helbelagt! Helbelagt!” Hygglig hotellägare hänvisar hövligt hebréparet hans halminredda hydda. Hungrig hypertrött hittar höggravida hövdingmodern hotellägarens häststall.

Hedmarkens handfallna herdar hör häpet hur himmelsk här högljutt höjer heliga hymner.  Hela himmelska härskaran hyllar hänryckt himmelens härskare. Herrens härlighet hänför herdarnas hop. Himmelens härold hälsar högtidligt: “Hosanna! Hosanna! Herrarnas Herre har hunnit hit.” Hedens herdar hörsammar häroldens höviska hälsning. Härefter hastar herdeskaran hän, hittar hästastallet, hälsar högaktningsfullt Herren hitner.

Hebréernas hårdhudade hövding hädar hånfullt Herren. Hans hatiska hämdgirighet hotar himlabarnet. Hans hänsynslösa härjningar hemsöker hundratals hebréebarn. Heliga hebréeparet hemlighåller härvidlag Herrens hemvist. Härigenom hindras Herodes hugga honom.

Härliga händelse, hissnande hopp: Herren har hamnat här hos hedningar! Halleluja! Hylla himmelens härskare! Historiens höjdpunkt har harmed hänt. Helvetets hemska huggorm hejdas harmed, hans hiskeliga härjningar hindras. Herrens händer hålls helöppna. Helhjärtat, hängivet hoppas han hela humansläktet hittar himlens härliga hem.

Hjärtliga helghälsningar!

Kan tyvärr inte ange vem som skrivit detta fantastiska stycke. Tror att jag för många år sen fick det av min syster Ingrid.

För att trycka och sprida: Herrens hitkomst

Julhälsning med mitt barnbarn David som tog examen för att börja i High School i våras. Han kommer till mig varje morgon och eftermiddag, så vi har blivit riktigt goda kompisar.

Publicerat i jul | Märkt | Lämna en kommentar

Till minne av min förstfödda

Här sitter jag i min ensamhet och minnena flödar. Imorgon blir det 16 år sen min ”ljusets drottning” fick flytta till en bättre värld. Jag har hennes små skor som hon tog de första stegen i. Dom var vita men jag målade dem gröna. Det tog tid innan hon kunde hålla ballansen. Mycket var annorlunda med henne. Inte förrän hon var tre år gammal fick vi veta orsaken till alla hennes ”problem”. Vår princessa hade cystisk fibros. När den sista färden kom, hade hennes kropp ingen ork att kämpa emot.

Vad är det att kämpa emot när man får flytta hem till Gud? Jag önskar du kunde varit med den stunden när hon släppte taget. Det var en helig stund. ”Evita”, sa jag. ”Gå hem till Gud!” Det hade varit egoistiskt att hålla henne kvar. Hon hade kämpat en lång kamp, en trogen kamp!

Jag läste Paulus ord i 2 Timoteusbrevet 4:7,8.

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. Den ska Herren, den rättfärdige domaren, ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som älskar hans återkomst.

Sen stängde vi av apparaterna som höll henne vid liv. Vi ville inte, men vi måste. Och så blev det bara ett långt streck på skärmen. Jag kan se henne framför mig, när änglarna för själen hem till Gud och Jesus ger henne en välkomstkram!

Inga mer andningsbesvär! Ingen diabetes. Slut på asman! Ingen mer Meniers. Jag minns inte den långa listan… Nu är hon frisk och hel! Lyckost, vill jag säga. Men jag har samma hopp. Snart blir det min tur.

Första advent var Eva-Marie hos oss. Jag är så glad att vi tog detta kort. Bara några dagar senare kom lunginflamationen. Sen sjukhusvistelsen på intensiven. Hela hennes kropp var infekterad. Min vän Karen sade till mig att läkarna bara väntade på vårt beslut, att stänga av de artificiella hjälpmedlen.

Det var svårt. Det var inte roligt för Carina att mista sin enda syster. Och Smulan, Eva-Maries pudelkompis, inte kunde hon förstå. Smulan var Eva-Maries räddning mot ensamheten. Det är ensamt att ha en kronisk sjukdom.

Imorgon måste jag spela in en hälsning till en man som förlorat hoppet. Som ung pojke var han i min söndagsskola i Peru. Han har vandrat bort från Gud. Han har varit mycket sjuk, måste nu ta dyalisbehandling. Han vill inte leva. Ett av hans syskonbarn har bett mig spela in en hälsning om hopp.

Min vän Karen har också fått välkomstkram i himlen. Min Bengt har blivit välkomnad hem. Jag har fortfarande jobb att göra. Sista söndagen i år firar jag 400 Perltas, mina berättelser som jag publicerat på nätet i åtta år, troget varje vecka.

Eva-Marie älskade tidningen La Perlita som vi tryckte och distribuerade när vi var i Bolivia. Nu ska vi fira 400 och min medhjälpare Cristina ska ha en fest i Lima, Peru. Det blir hennes systerdotter och hennes små kompisar.

Vill du läsa min julhälsning. Var så god!  Julebrev 2017

Du kan ha hoppet om att komma till himlen när det blir din tur att lämna jordelivet! Jesus är vägen till Gud. Jag hjälper dig gärna… Sänd mig ett meedelande.

Vi hörs snart igen!

Publicerat i Mitt liv | Märkt , , | Lämna en kommentar

Slavflickan och befälhavaren

Varje vecka skriver jag en berättelse för barn på spanska. Denna vecka blev det nummer 384. Det verkar otroligt, men jag har hållt på i snart 8 år. Till engelska har jag översatt mer än 100 berättelser. Till svenska har det blivit 10, och med denna blir det 11!

Jag har två fantastiska medhjälpare. Absalom i Costa Rica är en suverän tecknare. Snart har jag illustrationer till hela Bibeln, över 1000 bilder! Cristina i Peru ritar också bilder, men hon sätter även ihop bildspel, gör bibelaktiviteter till berättelserna och överhuvudtaget vad jag än behöver. Vi kommuniserar genom Skype.

Pilar, en lärare i Mexiko har börjat att spela in berättelserna vi har på YouTube så barnen kan lyssna på dem istället för att läsa texten.

Ximena i Bolivia har hjälpt mig med att skriva många av lektionerna. För att kolla allt undervisningsmaterial som finns på spanska, gå till hermanamargarita.com.

Nancy hjälper mig att översätta berättelserna till engelska.

Finns du där, som skulle vilja hjälpa till med svenskan?

Min önskan är att finna många medhjälpare för att sprida detta material till många språk. I dagarna fick jag förfrågan från en man i Mexiko som vill översätta en berättelse till ett av de många indianspråken.

Här vill jag visa en del av de hjälpmedel söndagsskollärare i hela den spansktalande världen får ta del av. Hoppas det kan bli till hjälp för svenska lärare.

Berättelse inspirerad från 2 Kungaboken 5.

Hon var långt hemifrån slavflickan, i Aram. Naaman, högste befälhavare i kungens armé, hade tagit henne som fånge när han varit och krigat i Israel. Hon fick bli tjänsteflicka hos Naamans fru. Vi vet inte flickans namn, men vi förstår att hon var snäll och tillgiven. Kanske hette hon Mirjam.

Naaman var en modig stridsman. Kungen gillade honom. Men Naaman led av spetälska. Han hade fula röda och vita sår på hela hans kroppen.

I Israel måste dom som hade denna sjukdom bo för sig själva, utanför staden eller byn. Men så var det inte i Aram. Naaman bodde hemma, men det var jobbigt att ha alla dessa sår på kroppen. Tror du att Naaman varit hos doktorn för att få hjälp? Säkert! Men det fanns inga medel som kunde bota honom.

NAAMAN OCH GUDSMANNEN ELISA

Gudsmannen Elisa bodde i Israel. Han var profet, en man som talade Guds Ord till folket. Slavflickan Mirjam glömde honom inte, fast hon var långt hemifrån.

Mirjam såg hur svårt det var för Naaman att ha spetälska. Hon var inte arg på honom för att han fört bort henne hemifrån som fånge. Hon ville att han skulle bli frisk. En dag sa hon till sin husmor, Naamans fru: ”Jag vet vem som kan hjälpa herr Naaman. Om han besökte profeten Elisa i Samarien, skulle Gud bota honom.”

När Naaman berättade detta för kungen, sade han: ”Du måste åka dit. Jag ska sända med dig ett brev till Israels kung så att han tar emot dig väl.”

Naaman och hans tjänare förberedde sig för resan. De tog gåvor med sig, tusentals silvermynt och högtidskläder. Efter en lång resa kom de till Israel. De knackade inte på hos Elisa utan for direkt till kungens palats.

Israels kung blev mycket rädd när han läste brevet som Arams kung sänt. Han bad honom att bota Naaman. ”Jag kan inte bota någon, sade kungen. Han söker någon anledning att göra krig mot oss.”

”DOPPA DIG I JORDAN SJU GÅNGER”

När Elisa hörde om detta skickade han ett meddelande till kungen, att Naaman skulle komma till honom.

Naaman trodde att Elisa skulle komma ut och välkomna honom, men gudsmannen sände bud och sade bara att han skulle doppa sig sju gånger i Jordanfloden.

Befälhavaren Naaman blev rasande. Hur kunde Elisa be honom att doppa sig i Jordanfloden! Hemma i Aram fanns det mycket renare floder. Nej minsann, det skulle han inte!

Hans tjänare frågade honom: ”Om profeten hade bett dig göra något svårt, skulle du ha gjort det?” De övertygade honom om att lyda profeten och doppa sig i Jordanfloden.

Naaman doppade sig! En, två, tre, fyra, fem, sex gånger. Men ingenting hände! Fast när han doppade sig en gång till hände det fantastiska. Han kom upp ur vattnet helt återställd. Hans hud var ren och fin som på ett litet barn!

Gissa om Naaman var glad! Omedelbart for han för att tacka Elisa och erbjöd honom gåvor. ”Jag kan inte ta emot gåvor för ett under som Gud har gjort,” sade Elisa. Naaman lovade då att från den dagen tjäna Gud och inte tillbedja andra gudar. Mycket glad återvände han hem!

GEHASIS GIRIGHET

Gehasi var Elisas tjänare. Det verkade helt fel för honom att Elisa inte hade tagit emot Naamans gåvor. Han sprang efter honom och lurade till sig silvermynt och högtidskläder som Naaman erbjudit gudsmannen Elisa.

När Gehasi återvände frågade Elisa honom var han varit. Vad tror du Gehasi sade? ”Jag har inte varit någonstans,” svarade han. Men han kunde inte lura Elisa. Gud visade honom precis vad Gehasi hade gjort.

Man kan inte lura Gud. Som straff, kom Naamans spetälska över Gehasi, och över hans barn och barnbarn. Från den stunden var han helt spetälsk med en hy vit som snö. Han betalade ett mycket dyrt pris för sin girighet.

MODIG SOM SLAVFLICKAN

Slavflickan var modig. Trots att hon var i ett främmande land, glömde hon inte sin Gud. För att hon var modig och berättade om gudsmannen Elisa räddade hon sin herre från den hemska sjukdom han hade. Men ännu viktigare än att Naaman blev botad är att han lärde känna den levande och sanna Guden och beslutade sig för att följa honom.

Du kan vara modig som slavflickan, som inte glömde sin Gud. Du kan berätta för andra om Jesus och hans kärlek. Är du villig att tjäna Gud vad som än händer?

För att trycka berättelsen: 11 En modig slavflicka

Bibelversen:  11 2Kungaboken 5_14

Bild att måla:  11 Naaman 2Kung 5_14

Bilderna:  11 Naaman FG      11 Naaman GR      11 Naaman SV       

Bildspel:  PDF: 11 Naaman blir botad  PPT:  11 Naaman blir botad  

Detta ger dig en liten idé av vad vi erbjuder.

Berättelserna på engelska: MX1414.wordpress.com

Berättelserna på spanska:

clubperlita.wordpress.com  och  misperlitas.wordpress.com

 

Publicerat i Berättelser, Min webverksamhet | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Bönesvar mitt i vardagen

“Tiden flyger när du har kul,” sägs det, åtminstone i USA. Innan vi vet ordet av så blir det jul. Då har barnen kul!

Min medhjälpare Cristina och jag kommenterar ofta om hur snabbt detta år försvinner. Jag gissar att det är för att vi är så fullt upptagna med projekt att tiden inte tycks räcka till.

Vi har “kul”, fast ibland kan det bli stressfullt mitt i ”kulet”. Låt mig berätta ett par erfarenheter vi haft mitt i vardagen.

Ingen professionell bokdesigner

Ibland borde jag säga nej när jag blir ombedd att göra ett visst projekt, men samtidigt behöver jag varje tilfälle jag får att tjäna en slant. Båda Cristina och Absalom är beroende av att jag får jobb så jag kan betala dem för dera jobb. Fast en del av Cristinas lön betalas genom bidrag från Filadelfiaförsamlingen i Tidan. Jag slutar aldrig att förundras över hur vännerna där stått vid min sida sen jag reste ut som mycket ung missionär.

Låt mig berätta om ett stressfullt ”extra” arbete. Det handlar om en bok som jag redigerade och förberedde för tryckning. Ett steg saknades i slutprocessen, som jag inte visste hur jag skulle göra. Cristina och jag spenderade en hel dag på att undersöka det. Jag, i USA och hon, i Peru. Vid dagens slut, när jag kände mig som om jag nått slutet av repet (uttrycker man sig så på svenska?), tyckte jag mig knappt orka hålla fast. Om kag släppte taget, vart skulle jag då falla?

Sent på kvällen kom jag på att skicka ett SOS till personer på min e-postlista. Kanske någon kunde hjälpa mig. Mycket senare på kvällen fick jag ett svar. Jag gjorde vad som föreslogs mig. I elfte timmen skickade jag filen med boken till min vän Bruce, som gett mig jobbet. Han hade väntat på den hela dagen. Saken var den att han skulle opereras och behövde skicka iväg filen till en tryckfirma.

Det verkade som om det fungerade med boken. Jag  har inget klagomål fått. Den lösning jag lärde mig kommer att förbättra de filer jag producerar. Så, det var en bra sak, fast väldigt stressigt.

Kanske du undrar vad mitt problem var. Jag jobbar med inDesign och behövde veta hur man får med bokstavsstilarna i ett paket som man gör av alla komponenter. Samtalet jag gjorde till Adobe, företaget jag köpt inDesign från, var inte till hjälp. Två timmar talade jag med personen som svarade på mitt samtal, men hon kunde inte ge mig en lösning. Även videos jag blev rekommenderad gav ingen bra förklaring.

Livet kan vara stressigt av många olika skäl. Du kan vara säker på att det blev mycket böner uppsända till himlen den dagen! Jag skrev till min vän Bruce och bad om förlåtelse för att jag inte berättat för honom att jag inte är någon professionell bokdesigner. Han trodde att jag hade mycket erfarenhet. Jag har mycket erfarenhet från år av att göra formateringsarbete, men INTE av böcker. Svaret jag fick uppmuntrade mig.

”Liksom den förlorade sonen: Allt är förlåtet, kom hem. Denna erfarenhet lär oss båda något.”

Det känns bra att bli förlåten, även om skadan inte var gjord på viljes. Det var stressfullt men det gav mig möjlighet att betala mina medarbetare ännu en gång! Stressen är glömd, erfarenheten är en guldgruva!

Bärbar dator till Cristinas mamma

Maria med sin överaskning!

Låt mig nu berätta en helt annan historia. Min medarbetare Cristinas mamma, Maria, jobbar som engelsklärare för förskolebarn i Lima, Peru. Skolan heter Buenas Nuevas och är byggd tack vare svensk mission. Hon hade en mycket, mycket gammal bärbar dator för att göra sitt planeringsarbete på. Jag hade bett till Gud speciellt för Maria med en önskan om att kunna hjälpa henne få en ny bärbar dator. Men hur skulle jag få den från Fort Gibson till Lima? Gud kände min önskan. Och han har alltid lösningen på alla problem.

Så, en dag, frågade Cristina mig om jag skulle kunna göra henne en tjänst. Kunde jag använda mitt Amazon-konto och beställa en bärbar dator till hennes mamma. En vän till hennes syster besökte Florida och hade lovat att ta den med tillbaka när hon återvände till Peru. Cristina hade sparat för att hjälpa sin mamma och överraska henne. Jag berättade då om min önskan och lovade att betala en del av kostnaden. Problemet var, skulle det finnas tillräckligt med tid att beställa den och få den levererad innan kompisen reste tillbaka? Det var en helgdag emellan.

Skype är en underbar sak! Vi pratade med varandra som om vi var i samma rum, och det gör vi varje dag!

Jag är inte så van att beställa på Amazon. Det var en fråga om frakten som jag inte kunde lösa. Mitt i konversationen dyker min svärson upp. Var han inte på jobbet? “Har Gud skickat dig hit för att hjälpa mig?” frågade jag. Jag behövde verkligen hans hjälp i det ögonblicket! Att han hade en speciell anledning att inte vara på jobbet, att han kom i rätt ögonblick, att han gav mig de råd som jag behövde … allt detta var en del av “bönesvaret”. Gud har omsorg om Cristinas mamma. Hon jobbar och sliter så hårt. Varje gång hon ska till skolan tar det två timmar med tre olika bussar i den hemska Limatrafiken. Har du varit i Lima vet du vad jag menar! Och sen två timmar tillbaka på eftermiddagen!

Vi beställde den bärbara datorn med tillbehör i hopp om att den skulle komma fram till Florida i tid. Jag hade inget sätt att beställa prioriterad frakt från Amazon, men jag kunde alltid be till Gud om det. Jag älskar att vi när som helst kan komma till Gud och be om vad vi behöver, och veta att han svarar. Den bärbara datorn beställdes och kom fram i tid! Cristinas mamma blev överlycklig när hon fick den. Vilken överraskning!

“Må han [Herren] ge dig vad du önskar”, står det i Psalm 20. Jag hade en önskan om att hjälpa min vän Maria. Gud lade samma önskan i Cristinas hjärta. Och så kunde vi överraska henne!

Ingen brist på ideer

Jag har så mycket på gång, så många projekt, så många idéer … det verkar som om det inte finns något slut på det hela. Ett av det senaste är en serie berättelser jag börjat skriva om ett par pojkar jag kallar Salt och Peppar och en flicka, Pepita. Beatriz, en dam i deras grannskap, inbjuder barnen hem till sig för att lära dem om Gud och Bibeln. Snart har jag skrivit tio berättelse och denna vecka handlade det om Elia och elden från himlen. Jag hoppas jag kan få hjälp att översätta dem till svenska.

Berättelsen är baserad på denna vers: ”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta” (Kolosserbrevet 4:6). Det var så jag kom på att kalla den ena pojken för Salt. Bilden kanske ger dig en idé varför den andra pojken heter Peppar (han står längst fram). Vilken välsignelse att ha Absalom som ritar bilder till varje nytt nummer. Varje bild kostar 30 dollar. (Vill du vara med och hjälpa till? 250 Skr)

Barnen är på kalas hos Beatriz,
som firar hunden Dinos födelsedag

Detta är en bråkdel av vad som hänt i mitt lilla hörn av världen. Stress och välsignelser, salt och peppar, idéer och fler idéer …

Varje vecka får närmare 2 000 lärare berättelserna! Om varje lärare har 10 elever blir det 20 000 barn som får höra om Salt och Peppar [Sal och Pimienta]. Detta är konservativt räknat. Bara Gud vet resultatet. Det viktigaste är att vara trogen i det lilla!

Nu har jag barnbarnen i närheten. De har haft sina egna aktiviteter i sommar. Jag sitter mest vid datorn för det är alldeles för varmt för mig att vara ute. Somrarna i Oklahoma är mycket varma och fuktiga. Luftkonditioneringen inne är verkligen en välsignelse.

En annan dag hoppas jag kunna berätta lite mer. Du kan också få vara med om härliga bönesvar, mitt i vardagen. Gud har omsorg om var och en och varje detalj!

Här följer en del av bilderna från Elias liv. Skulle du vilja undervisa on Elia och ha hela serien, kontakta mig. Jag delar gärna med mig!

 

 

Publicerat i Min webverksamhet | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Några av min mors önskningar

Det är nu 15 Mors Dag som min lilla mor varit i himlen. Det är svårt inte inte ha henne att ringa till och berätta saker. Egentligen ”förlorade” jag henne långt innan hon lämnade jordelivet, men jag tror inte hon glömde vem jag var. Tyvärr var avstånden långa så vi träffades inte så ofta.

Idag vill jag hedra hennes minne med att berätta om hennes bibelvers och några av hennes önskningar.

Ha din glädje i Herren.
Då ska han ge dig
vad ditt hjärta begär.
Psalm 37:4

En sak som hon önskade var att se midnattssolen. Den önskan uppfylldes tidigt. Mina föräldrar, Brita och Per Anderås, blev inbjudna att följa med blåsorkestern i Elim, Orebro, på en resa till Finland. Då fick hon denna önskan uppfylld.

Hon drömde om att åka till Australien, men det blev inte av. ”Det kostar inget att drömma”, brukade hon säga. Ja, varför inte drömma?

En annan önskan som blev uppfylld var att få bo i ett hus vid en sjö. Det uppfylldes under senare delen av hennes liv. Under de år mor och far bodde i USA blev de ”snöfåglar”. Så kallas de som bor i Florida på vintern och spenderar somrarna i norra delen av landet. Florida i södern är mycket varmt om somrarna. Mammas hjärta orkade inte med den värmen. Tack vare min bror som bor i USA kunde denna dröm uppfyllas!

Nu firas ännu en Mors Dag, och då går tankarna till dem som gått före. Jag hoppas du också har din glädje i Herren. Gud är vår Far. En jordisk far önskar det bästa för sitt barn, hur mycket mer vår Far i himmelen?

Finns det någon far bland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk? Eller en skorpion när han ber om ett ägg? Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska då inte er Far i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?” Lukas 11:11-13

Jag har valt GLÄDJE I DEN HELIGE ANDE  som mitt tema för detta år. Det finns inget ljuvligare än att uppleva de helige Ande! Det var en önskan som min lilla mor hade som ung flicka.

Mamma berättar så här om sin önskan att uppleva dopet in den helige Ande:

Under hela min barndom kände jag kallelsen att bli missionär, fast det hägrade inte precis för mig. Efter det att jag blivit döpt längtade jag mycket efter Andens dop. En natt när jag låg på köksgolvet, drömde jag att Gud sa till mig: ”Om du svarar ja på kallelsen ska jag döpa dig i den helige Ande.” I drömmen svarade jag ja, och då kom något så ljuvligt över mig och jag började att tala i nya tungor. Om jag verkligen gjorde det, eller om det endast var i drömmen vet jag inte.

Läs mera här om min lilla mors vilja att göra Guds vilja: Brita Anderås

Jag önskar oss alla det bästa jag vet: Guds välignelser!

Publicerat i Min familj | Märkt , , | Lämna en kommentar

Den lyckligaste dagen i mitt liv

Att bli döpt till Kristus, det finns inget bättre! Den 19 maj 1955 var den lyckligaste dagen i mitt liv. Det är nu 62 år sedan pastor Alvar Blomgren döpte mig i Elim, Örebro. Den dagen firades Kristi Himmelfärd. Det var en lycklig dag, och det blir bara bättre och bättre. Nu väntar jag på min himmelsfärd, fast jag hoppas det dröjer ett tag. Det är mycket jag vill hinna med ännu!

Pastor Blomgren skrev en dikt i min autografbok.

Idag har Kerstin blivit döpt
Hon är så glad att Jesus henne köpt
Nu vill hon Jesus alltid följa
På land och över havets bölja
Snart hör vi aftonklockan klämta
Då kommer Jesus att oss alla hämta

Denna korta dikt visar att även vid den tiden, endast nio år gammal, hade jag visionen av ett missionärliv. Ett år senare kallade Herren mig till att berätta om honom för barn, och det har jag gjort hela mitt liv. Jag har inte ord tillräckligt för att uttrycka min tacksamhet till Jesus för privilegiet att vara i tjänst för honom.

Samma dag som jag firar mitt dop fyller Absalom år. Absalom har arbetat med mig i över fem år. Han ritar bilder till mina berättelser och lektioner. För att fira honom lägger jag ut dessa dopbilder som Absalom ritat. De visar Paulus när han döptes, och när han döper den första kvinnan som blev kristen i Europa.

Hur många bilder tror du att jag har? Gissa! Absalom ritar 20 bilder i månaden. Vårt mål är att illustrera lektioner som täcker hela Bibeln. Vem finansierar detta? Det jag gör!

Herren sänder mig översättningsjobb, och det jag tjänar blir till bilder. År 2013 fick jag ett översättningsjobb där företaget betalade mig ett år i förskott. Det var ett under av under!

Nu har jag mer än 1000 bilder, men eftersom Absalom gör dem både i färg och i svartvitt har jag alltså 2000 bilder som jag kan dela med till söndagsskollärare. Jag sätter ut dem för gratis nedladdning. Kanske du skulle vilja hjälpa till med kostnaderna? Då ska du få en miljon tack!

Denna veckan har mitt barbarn David tagit avslutningsexamen i åttonde klass. Det är en milstolpe. Han valdes för att hålla tal. David lät så vuxen när han talade om sin karriär i skolan, om sina planer och förväntningar inför framtiden, om att han vet att han måste arbeta hårt för att lyckas, vad han vill vara när han går i pension vid femtioårsåldern. Han vill bo vid havet och vara en strandluffare!

David har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Han kom och fyllde tomrummet efter min Eva-Marie. Nu har han avslutat sina grundskolestudier, med alla slags utmärkelser och några troféer. Han tog första plats i matte staten Oklahoma. Låter jag som en stolt mormor? Det är jag!

Salutatorian betyder att David vann andra plats och fick hålla tal

Davids klasskamrater röstade på honom och en flicka i klassen som de mest sannolika att lyckas. En sak som imponerade mig var att en av pojkarna i klassen sa att David är den person han mest beundrar, för att David är lätt att prata med. Den pojken och David har hjälpt varandra, tror jag. Båda har problem att övervinna med former av autism.

Jag kan inte bara prata om David. Mina barnbarn Brianna och Sarah vann också utmärkelser. Sarah har haft stora A hela året, förutom en gång i ett ämne. Jag sa till barnen att de gjort så bra ifrån sig, för att de fått all sin intelligens från mormor. Jag har inget kvar! Jo, jag har nog lite kvar!

Lana var inte med på kortet för hon bor hos sin farmor.

Förlåt mig för att jag blandat dop, födelsedag och examen, men de utgör alla glada stunder. Jag har haft många glada upplevelser efter den glada dagen då jag döptes. Även efter de lyckliga stunderna att gifta mig, att få mina flickor och bli mormor, står jag fast vid att den dag jag blev döpt var den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag kände en så oförklarlig glädje att jag önskade att jag kunde döpas varje dag!

Det har hänt mer denna vecka. Det har stormat, med varning för tornado. I Oklahoma händer det ofta! Då måste man söka skydd, helst i en källadre. Men inte många har källare. Jag satt mitt i natten i badrummet som inte har fönster. Strömmen hade gått, varningssirener tjöt, blixtar och dunder, blåst och regn… Det var min värsta upplevelse av en möjlig tornado. Då var det skönt att bedja i tungor!

Som avslutning vill jag berätta om ett litet kort min medarbetare Cristina och jag gjort för mors dag. Här kan du hitta det: MORS DAG

Gud välsigne dig rikligen! Vi hörs snart igen!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar