Minnet av en älskad far och vän

Far, pappa, vän, hjälte, daddy, papito… kärt barn har många namn. Min värld är tom; jag har inte längre den man som formade mitt liv. Han var inte bara min pappa. Han var min vän, min missionärskamrat i många år, min hjälte under hela mitt liv.

Per Hugo Anderås ville inte bli kallad hjälte. Han var troshjälten i mitt liv. Han var ett föredöme för mig och mina syskon och visade oss vad det innebär att leva ett osjälviskt liv, ett liv i tjänst för Gud.

Som barn uppskattar jag inte pappa som jag borde. Jag tyckte att han var för sträng! Men med åren började jag vara glad över detta. Att ha en far som ledde mig att hitta Guds väg är ett arv som inte kan mätas i guld. Det var bra att han var sträng.

Vi brukade klä sig i peruanska dräkter
för våra missionsmöten.

Pappa hade inte lätt för att ta kontakt. Det var mammas starka sida. Ibland var han hård när han uttryckte sig, men han menade väl och han hade hjärtat på rätt ställe. Tack vare sin osjälviska kärlek har många människor i de peruanska Anderna blivit rikligt välsignade av hans missionsverksamhet.

Det var 1948 när pappa, mamma och jag lämnade Sverige för vårt missionärsliv i Chile. År 1956 kom vi till Peru som de första svenska missionärerna. Från Arequipa flyttade vi till Tarma, och senare till Huancayo, där mamma och pappa tillbringade större delen av sitt liv. Förutom att grunda församlingen byggde pappa upp ett bibelinstitut, öppnade ett hem för barn vars föräldrar var i fängelse, organiserade barn och ungdomsläger, hjälpte ensamstående mödrar, fick rent vatten installerat i en fattigt stadsdel, öppnade barnmatsalar, och mycket annat.

Min hjälte till far fruktade Herren och gladde sig i att följa hans Ord. Jag kan inte nog tacka Gud för att han lärde mig att frukta Herren och glädja mig i att hedra Guds befallningar.

Många gånger har jag frågat mig hur jag kan vara så lyckligt lottat att ha haft föräldrar som tjänat Jesus? Jag har inte tillräckligt med ord för att tacka Gud. Pappa hoppades nå 100, men han fick 97 år! Tyvärr kommer jag inte att kunna delta i hans begravning, men låt mig här lämna några minnen.

Vad var det bästa med min pappa? Att han ledde mig att känna den bästa fadern i universum, min himmelske Far. Ju äldre jag blir, större blir min tacksamhet för att jag fötts i ett kristen hem och hade en far som inget hellre ville än att förkunna Guds kärlek. Pappa var en ung man när han lärde känna Jesus. I över 75 år tjänade han Gud.

Här följer något av allt jag kommer att minnas och vårda om min far:

EN FÖREBILD
Hans liv som en sann Kristi tjänare har varit en förebild för mig. En sak som imponerade på mig för många år sedan var när pappa blev förtalad och hotad i Huancayo. Jag tyckte att han skulle försvara sig, men han sa att han bara skulle lämna det i Guds händer, och att sanning skulle råda. De människor som planerade att se till att hans blod rann längst huvudgatan fick det kortare strået. Pappa levde i 97 år!

Den som lever hederligt lever trygg, den som går krokiga vägar blir avslöjad. Ordspråksboken 10:9

Kärlek, ärlighet, uppriktighet, generositet, tålamod, glädje, tro, ödmjukhet… är en del av det som kännetacknat min far, men mest av allt hederlighet. Han kunde vara hård ibland. Pappa sa vad han menade och menade vad han sa! Han gjorde alltid det som var rätt, men ibland gjorde han det kanske inte på rätt sätt!

MIN VÄN
Pappa var min vän. När jag var femton och mamma arbetade som husmor på en skola för missionärsbarn i djungeln i Peru, stannade jag hemma och ”tog hand om” pappa. Jag älskade det! Jag tror det var då vi byggde upp vänskapen. Allt började när han förlorade förtroendet för mig (för att jag hade skaffat en pojkvän). Han sade till mig att jag var tvungen att bygga upp förtroendet, och i och med att jag byggde upp det, byggde jag vänskapen.

Om du undrar om pojkvännen, så var mina föräldrar ”gammaldags” svenskar och var inte vana vid den amerikanska ”dating”. Vi gick i en amerikansk skola.

TRO PÅ GUD
Pappa lärde mig att ha tro på Gud, att lita på Herren ovillkorligt. För det är jag mest tacksam! Jag har sett honom utföra många missionsprojekt i tro, många byggen har det blivit. Han har hjälpt de fattiga och litar på Gud för varje öre. Jag har beundrat honom många gånger och jag är glad att följa i hans fotspår.

DISCIPLINEN
Pappa gjorde ett bra jobb som disciplinär. Naturligtvis, som ett barn tyckte jag inte om det. Han var för sträng! Nu uppskattar jag det. Jag vet inte om jag någonsin fick stryk, men han gjorde det med bar hand på bar rumpa. Det skadade ingen! Ibland måste vi gå och lägga oss utan mat, eller gå och lägga oss mitt på eftermiddagen. Min syster Ingrid sa en gång att hon hellre ville få stryck och sedan kunna gå ut och leka.

SÖNDAGSSKOLLÄRARE
När vi började verksamhet i Arequipa var pappa min söndagsskollärare. Det intressanta är att trettio år senare skulle jag komma till Förenta Staterna och jobba med att revidera och förnya läroplanen som pappan använde då! Livet har många överaskningar!

BIBELLÄRARE
Jag har varit pappas elev i bibelsskolor han ledde och jag hade förmånen att samarbeta med pappa som bibellärare i bibelinstitutet som han grundade i Huancayo. Och jag har lyssnat på otaliga bibelstudier i kyrkan med pappa som lärare.

PASTOR OCH MISSIONÄR
Min största erfarenhet av pappa som min pastor är att han hjälpte mig att som sexåring ta emot Jesus som min frälsare. Han var min pastor när jag var barn och som tonåring och senare när Bengt och jag arbetade med honom i Huancayo.

Mitt första minne av pappa och jag på missionsresa var när han tog med mig till djungeln, långt från huvudvägarna, med bara stigar för mulor. Jag var tretton år och han såg så ungdomlig ut att folk trodde att jag var hans fru. Vi hade svårt att övertyga en dam att jag var hans dotter.

MEDARBETARE I KRISTUS
Pappa och jag var medarbetare i Kristus. Vi arbetade tillsammans i Tarma när han byggde kyrkan där. Jag arbetade tillsammans med mamma och pappa när jag startade verksamhet i Huancayo. Vi har samarbetat i bibelinstitutet som jag har nämnt ovan. Pappa var inte bara min far och vän, vi var medarbetare.

ÖVERSÄTTARE
Detta var något pappa gjorde med all heder. Sedan början av 90-talet har jag haft arbete com frilansöversättare. Pappa hjälpte mig väldigt mycket med detta och och på så sätt hjälpte han oss som familj eftersom vi var berodde av den extra inkomsten. När mamma och pappa bodde i Wisconsin hade vi ”Branch 2” av Royal Palm Translations. Det är ett dyrbart minne!

INSKRIVNING PÅ DATOR
Pappa inte bara hjälpte mig med översättningar men under några år var han en väldigt produktiv med att skriva på datorn. Allt material jag hade skrivit under åren i Bolivia och som jag började publicera på mina spanska webbsidor skrev han in. Han har skrivit in minst 160 lektioner och säkert minst 100 berättelser. Det var ledsamt när hans syn försämrades och vi inte kunde fortsätta med detta längre. Pappa hjälpte mig och tillsammas hjälpte vi många andra.

SNICKARE
När pappa som ung man berättade för sin mamma att han skulle bli missionär sa hon: ”Hur ska du kunna vara missionär? Du kan ju inte bygga hus!” Det kunde han inte, men han lärde sig! Det blev mycket byggande genom åren! En snickarpappa är nog vad alla hans barn kommer ihåg!

Mamma och pappa tog många spadtag för byggprojekt
under sin missionärstid

När jag var barn gjorde pappa mig en byrå med lådor i olika färger. När den byrå gick ”förlorad” på grund av sorgliga omständigheter gjorde han en kopia, i USA, en liten byrå som nu har en hedersplats i mitt hem. Jag älskar den!

Pappa gjorde skötbordet till våra flickor. Det var tråkig när jag några år senare upptäckte att någon hade förvandlat den till en kaninbur! Pappa gjorde också en våningssäng för våra flickor när vi bodde i Peru. Många ungdomar i Peru har lärt sig snickra tack vare pappa.

DUKTIG ATT PACKA
Pappa hjälpte Bengt och mig genom åren med packning. Han packade ihop våra saker i Chaclacayo, när vi hade lämnat dem åt en familj som misskötte dem. Han hjälpte oss att packa när vi flyttade till Bolivia. Och han kom till Springfield för att hjälpa oss att packa när vi sålde vårt hus och flyttade till en mindre bostad. Det var billigare för mig att köpa honom en biljett från Sverige än att skaffa flytthjälp här. Bengts hälsa var inte bra. Han var för svag för att packa. Pappa var duktig att packa!

MAMMAS VÅRDARE
Jag uppskattar mycket hur pappa tog hand om mamma. Under den värsta tiden av min cancerbehandling kände jag ibland lite ”avund” med tanke på att mamma hade haft någon som tagit hand om henne. Han visade hur en kärleksfull man är. Att jag inte hade någon beror på att Bengt nylligen avlidit.

Efter mammas död gifte pappa om sig, och under de senaste året, när han själv inte var stark, blev han väl omhändertagen av sin lilla peruanska fru!

EN VÄLSIGNAD FAR
Gud välsignade pappa med 5 barn, 19 barnbarn och 38 barnbarnsbarn.

Pappa med mitt barnabarn David år 2004

EN ANDLIG LEDARE
Jag lämnat det bästa till sist. Finns det något bättre att säga om en far än att han varit en andlig ledare? Jag är för evigt tacksam för det. Jag går Guds vägar därför att pappa gick före. Han uppskattade mina gåvor och lät mig utveckla dem under tiden vi arbetade tillsammans i Guds verk.

EN HJÄLTE
Jag avslutar med att förklara att pappa var min hjälte. Jag är säker på att mina syskon Ingrid, Agneta, Pepe och Lars håller med mig. Pappa är vår hjälte! Vilken förmån att vi haft en sådan pappa. Han var inte perfekt; ingen av oss är det. Men han var så perfekt som en far kan vara. När jag brukade säga till pappa att han var min hjälte, tyckte han inte om det. Han ansåg inte att han var en hjälte.

Jag är ledsen att jag inte kommer att kunna delta i det sista avskedet, den 8 januari. Jag fick en stark influensa samma dag som pappa flyttade hem till Gud och jag har inte repat mig tillräckligt för att resa.

Men jag kommer att vara med i välkomstfesten i himlen! Min största önskan är att vi alla skall träffas där en dag.

När Jesus tog farväl av sina vänner talade han om de många rum som finns i hans Faders hus och att han skulle bereda plats för dem. ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är” (Johannes 14:3).

Det finns plats för alla runt bordet med Jesus. Vi får träffa våra kära som gått före! Pappa, vi ses igen!

Har du hoppet om att träffas i Guds himmel?
Du är bjuden dit!

 

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Min familj och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s