Bönesvar mitt i vardagen

“Tiden flyger när du har kul,” sägs det, åtminstone i USA. Innan vi vet ordet av så blir det jul. Då har barnen kul!

Min medhjälpare Cristina och jag kommenterar ofta om hur snabbt detta år försvinner. Jag gissar att det är för att vi är så fullt upptagna med projekt att tiden inte tycks räcka till.

Vi har “kul”, fast ibland kan det bli stressfullt mitt i ”kulet”. Låt mig berätta ett par erfarenheter vi haft mitt i vardagen.

Ingen professionell bokdesigner

Ibland borde jag säga nej när jag blir ombedd att göra ett visst projekt, men samtidigt behöver jag varje tilfälle jag får att tjäna en slant. Båda Cristina och Absalom är beroende av att jag får jobb så jag kan betala dem för dera jobb. Fast en del av Cristinas lön betalas genom bidrag från Filadelfiaförsamlingen i Tidan. Jag slutar aldrig att förundras över hur vännerna där stått vid min sida sen jag reste ut som mycket ung missionär.

Låt mig berätta om ett stressfullt ”extra” arbete. Det handlar om en bok som jag redigerade och förberedde för tryckning. Ett steg saknades i slutprocessen, som jag inte visste hur jag skulle göra. Cristina och jag spenderade en hel dag på att undersöka det. Jag, i USA och hon, i Peru. Vid dagens slut, när jag kände mig som om jag nått slutet av repet (uttrycker man sig så på svenska?), tyckte jag mig knappt orka hålla fast. Om kag släppte taget, vart skulle jag då falla?

Sent på kvällen kom jag på att skicka ett SOS till personer på min e-postlista. Kanske någon kunde hjälpa mig. Mycket senare på kvällen fick jag ett svar. Jag gjorde vad som föreslogs mig. I elfte timmen skickade jag filen med boken till min vän Bruce, som gett mig jobbet. Han hade väntat på den hela dagen. Saken var den att han skulle opereras och behövde skicka iväg filen till en tryckfirma.

Det verkade som om det fungerade med boken. Jag  har inget klagomål fått. Den lösning jag lärde mig kommer att förbättra de filer jag producerar. Så, det var en bra sak, fast väldigt stressigt.

Kanske du undrar vad mitt problem var. Jag jobbar med inDesign och behövde veta hur man får med bokstavsstilarna i ett paket som man gör av alla komponenter. Samtalet jag gjorde till Adobe, företaget jag köpt inDesign från, var inte till hjälp. Två timmar talade jag med personen som svarade på mitt samtal, men hon kunde inte ge mig en lösning. Även videos jag blev rekommenderad gav ingen bra förklaring.

Livet kan vara stressigt av många olika skäl. Du kan vara säker på att det blev mycket böner uppsända till himlen den dagen! Jag skrev till min vän Bruce och bad om förlåtelse för att jag inte berättat för honom att jag inte är någon professionell bokdesigner. Han trodde att jag hade mycket erfarenhet. Jag har mycket erfarenhet från år av att göra formateringsarbete, men INTE av böcker. Svaret jag fick uppmuntrade mig.

”Liksom den förlorade sonen: Allt är förlåtet, kom hem. Denna erfarenhet lär oss båda något.”

Det känns bra att bli förlåten, även om skadan inte var gjord på viljes. Det var stressfullt men det gav mig möjlighet att betala mina medarbetare ännu en gång! Stressen är glömd, erfarenheten är en guldgruva!

Bärbar dator till Cristinas mamma

Maria med sin överaskning!

Låt mig nu berätta en helt annan historia. Min medarbetare Cristinas mamma, Maria, jobbar som engelsklärare för förskolebarn i Lima, Peru. Skolan heter Buenas Nuevas och är byggd tack vare svensk mission. Hon hade en mycket, mycket gammal bärbar dator för att göra sitt planeringsarbete på. Jag hade bett till Gud speciellt för Maria med en önskan om att kunna hjälpa henne få en ny bärbar dator. Men hur skulle jag få den från Fort Gibson till Lima? Gud kände min önskan. Och han har alltid lösningen på alla problem.

Så, en dag, frågade Cristina mig om jag skulle kunna göra henne en tjänst. Kunde jag använda mitt Amazon-konto och beställa en bärbar dator till hennes mamma. En vän till hennes syster besökte Florida och hade lovat att ta den med tillbaka när hon återvände till Peru. Cristina hade sparat för att hjälpa sin mamma och överraska henne. Jag berättade då om min önskan och lovade att betala en del av kostnaden. Problemet var, skulle det finnas tillräckligt med tid att beställa den och få den levererad innan kompisen reste tillbaka? Det var en helgdag emellan.

Skype är en underbar sak! Vi pratade med varandra som om vi var i samma rum, och det gör vi varje dag!

Jag är inte så van att beställa på Amazon. Det var en fråga om frakten som jag inte kunde lösa. Mitt i konversationen dyker min svärson upp. Var han inte på jobbet? “Har Gud skickat dig hit för att hjälpa mig?” frågade jag. Jag behövde verkligen hans hjälp i det ögonblicket! Att han hade en speciell anledning att inte vara på jobbet, att han kom i rätt ögonblick, att han gav mig de råd som jag behövde … allt detta var en del av “bönesvaret”. Gud har omsorg om Cristinas mamma. Hon jobbar och sliter så hårt. Varje gång hon ska till skolan tar det två timmar med tre olika bussar i den hemska Limatrafiken. Har du varit i Lima vet du vad jag menar! Och sen två timmar tillbaka på eftermiddagen!

Vi beställde den bärbara datorn med tillbehör i hopp om att den skulle komma fram till Florida i tid. Jag hade inget sätt att beställa prioriterad frakt från Amazon, men jag kunde alltid be till Gud om det. Jag älskar att vi när som helst kan komma till Gud och be om vad vi behöver, och veta att han svarar. Den bärbara datorn beställdes och kom fram i tid! Cristinas mamma blev överlycklig när hon fick den. Vilken överraskning!

“Må han [Herren] ge dig vad du önskar”, står det i Psalm 20. Jag hade en önskan om att hjälpa min vän Maria. Gud lade samma önskan i Cristinas hjärta. Och så kunde vi överraska henne!

Ingen brist på ideer

Jag har så mycket på gång, så många projekt, så många idéer … det verkar som om det inte finns något slut på det hela. Ett av det senaste är en serie berättelser jag börjat skriva om ett par pojkar jag kallar Salt och Peppar och en flicka, Pepita. Beatriz, en dam i deras grannskap, inbjuder barnen hem till sig för att lära dem om Gud och Bibeln. Snart har jag skrivit tio berättelse och denna vecka handlade det om Elia och elden från himlen. Jag hoppas jag kan få hjälp att översätta dem till svenska.

Berättelsen är baserad på denna vers: ”Lägg alltid era ord väl och ge dem sälta” (Kolosserbrevet 4:6). Det var så jag kom på att kalla den ena pojken för Salt. Bilden kanske ger dig en idé varför den andra pojken heter Peppar (han står längst fram). Vilken välsignelse att ha Absalom som ritar bilder till varje nytt nummer. Varje bild kostar 30 dollar. (Vill du vara med och hjälpa till? 250 Skr)

Barnen är på kalas hos Beatriz,
som firar hunden Dinos födelsedag

Detta är en bråkdel av vad som hänt i mitt lilla hörn av världen. Stress och välsignelser, salt och peppar, idéer och fler idéer …

Varje vecka får närmare 2 000 lärare berättelserna! Om varje lärare har 10 elever blir det 20 000 barn som får höra om Salt och Peppar [Sal och Pimienta]. Detta är konservativt räknat. Bara Gud vet resultatet. Det viktigaste är att vara trogen i det lilla!

Nu har jag barnbarnen i närheten. De har haft sina egna aktiviteter i sommar. Jag sitter mest vid datorn för det är alldeles för varmt för mig att vara ute. Somrarna i Oklahoma är mycket varma och fuktiga. Luftkonditioneringen inne är verkligen en välsignelse.

En annan dag hoppas jag kunna berätta lite mer. Du kan också få vara med om härliga bönesvar, mitt i vardagen. Gud har omsorg om var och en och varje detalj!

Här följer en del av bilderna från Elias liv. Skulle du vilja undervisa on Elia och ha hela serien, kontakta mig. Jag delar gärna med mig!

 

 

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Min webverksamhet och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s