Den lyckligaste dagen i mitt liv

Att bli döpt till Kristus, det finns inget bättre! Den 19 maj 1955 var den lyckligaste dagen i mitt liv. Det är nu 62 år sedan pastor Alvar Blomgren döpte mig i Elim, Örebro. Den dagen firades Kristi Himmelfärd. Det var en lycklig dag, och det blir bara bättre och bättre. Nu väntar jag på min himmelsfärd, fast jag hoppas det dröjer ett tag. Det är mycket jag vill hinna med ännu!

Pastor Blomgren skrev en dikt i min autografbok.

Idag har Kerstin blivit döpt
Hon är så glad att Jesus henne köpt
Nu vill hon Jesus alltid följa
På land och över havets bölja
Snart hör vi aftonklockan klämta
Då kommer Jesus att oss alla hämta

Denna korta dikt visar att även vid den tiden, endast nio år gammal, hade jag visionen av ett missionärliv. Ett år senare kallade Herren mig till att berätta om honom för barn, och det har jag gjort hela mitt liv. Jag har inte ord tillräckligt för att uttrycka min tacksamhet till Jesus för privilegiet att vara i tjänst för honom.

Samma dag som jag firar mitt dop fyller Absalom år. Absalom har arbetat med mig i över fem år. Han ritar bilder till mina berättelser och lektioner. För att fira honom lägger jag ut dessa dopbilder som Absalom ritat. De visar Paulus när han döptes, och när han döper den första kvinnan som blev kristen i Europa.

Hur många bilder tror du att jag har? Gissa! Absalom ritar 20 bilder i månaden. Vårt mål är att illustrera lektioner som täcker hela Bibeln. Vem finansierar detta? Det jag gör!

Herren sänder mig översättningsjobb, och det jag tjänar blir till bilder. År 2013 fick jag ett översättningsjobb där företaget betalade mig ett år i förskott. Det var ett under av under!

Nu har jag mer än 1000 bilder, men eftersom Absalom gör dem både i färg och i svartvitt har jag alltså 2000 bilder som jag kan dela med till söndagsskollärare. Jag sätter ut dem för gratis nedladdning. Kanske du skulle vilja hjälpa till med kostnaderna? Då ska du få en miljon tack!

Denna veckan har mitt barbarn David tagit avslutningsexamen i åttonde klass. Det är en milstolpe. Han valdes för att hålla tal. David lät så vuxen när han talade om sin karriär i skolan, om sina planer och förväntningar inför framtiden, om att han vet att han måste arbeta hårt för att lyckas, vad han vill vara när han går i pension vid femtioårsåldern. Han vill bo vid havet och vara en strandluffare!

David har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Han kom och fyllde tomrummet efter min Eva-Marie. Nu har han avslutat sina grundskolestudier, med alla slags utmärkelser och några troféer. Han tog första plats i matte staten Oklahoma. Låter jag som en stolt mormor? Det är jag!

Salutatorian betyder att David vann andra plats och fick hålla tal

Davids klasskamrater röstade på honom och en flicka i klassen som de mest sannolika att lyckas. En sak som imponerade mig var att en av pojkarna i klassen sa att David är den person han mest beundrar, för att David är lätt att prata med. Den pojken och David har hjälpt varandra, tror jag. Båda har problem att övervinna med former av autism.

Jag kan inte bara prata om David. Mina barnbarn Brianna och Sarah vann också utmärkelser. Sarah har haft stora A hela året, förutom en gång i ett ämne. Jag sa till barnen att de gjort så bra ifrån sig, för att de fått all sin intelligens från mormor. Jag har inget kvar! Jo, jag har nog lite kvar!

Lana var inte med på kortet för hon bor hos sin farmor.

Förlåt mig för att jag blandat dop, födelsedag och examen, men de utgör alla glada stunder. Jag har haft många glada upplevelser efter den glada dagen då jag döptes. Även efter de lyckliga stunderna att gifta mig, att få mina flickor och bli mormor, står jag fast vid att den dag jag blev döpt var den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag kände en så oförklarlig glädje att jag önskade att jag kunde döpas varje dag!

Det har hänt mer denna vecka. Det har stormat, med varning för tornado. I Oklahoma händer det ofta! Då måste man söka skydd, helst i en källadre. Men inte många har källare. Jag satt mitt i natten i badrummet som inte har fönster. Strömmen hade gått, varningssirener tjöt, blixtar och dunder, blåst och regn… Det var min värsta upplevelse av en möjlig tornado. Då var det skönt att bedja i tungor!

Som avslutning vill jag berätta om ett litet kort min medarbetare Cristina och jag gjort för mors dag. Här kan du hitta det: MORS DAG

Gud välsigne dig rikligen! Vi hörs snart igen!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s