Var dag är en gåva

Läs berättelsen om Rosita och Pablo från Peru

Rosita och Pablo är syskon, ungefär som de flesta syskon. Ibland slåss de, och ibland är de mycket goda vänner. De bor i Peru, ett land i Sydamerika. Vad de gillade mest var att hälsa på mormor och morfar. Varje gång de är hos dem, bjuder mormor på godis, och de får äta så mycket de vill!

the fourMorfar berättar för dem om sina äventyr när han var ung. Han har varit sjöman och har mycket att berätta om alla intressanta hamnar där båtarna lagt till.

–Jag har gått igenom många olika dagar i mitt liv, sa morfar en dag, eftertänksamt.

Pablo tänkte efter en stund och sen frågade han:

–Var kommer dagarna ifrån?

Dagarna fran Gud–Dagarna kommer från Gud, sa morfar. Han ger oss varje dag ren och ljus, så vi kan fylla den med goda saker, fina tankar och goda ord.

–Ingen dag är den andra lik, fortsatte morfar. Din dag, Pablo, är mycket olik min. Min dag är annorlunda än din mormors, och din mormors dag skiljer sig mycket från Rositas. Din dag är din, och ingen annans. Det är Guds gåva till dig och du måste använda den på bästa sätt.

Pablo lyssnade och tänkte efter, sedan frågade igen. Han hade alltid många frågor, och morfar sa att det var bra, därför att han kunde lära sig många saker genom att fråga.

–Morfar, vart går dagarna?

Dagarna ater till Gud–Pablo, dagarna vänder åter till Gud. På morgonen kommer vår dag som ett rent pappersark, och på kvällen återvänder det till Gud, med alla våra erfarenheter. Det finns mycket vi kan göra med dagarna. Vi kan använda dem väl eller vi kan slösa bort dem.

Pablo tittade ut genom fönstret innan han sa något igen. Plötsligt gav han en tung suck.

cad.reg.2color2–Är du ledsen? frågade morfar.

–Nej, jag tänkte bara att jag skulle vilja att Gud gav mig tillbaka några av mina dagar. Jag ångrar en massa saker som jag har gjort.

–Jag förstår, sa morfar. Jag önskar också att jag skulle kunna få tillbaka en del av mina dagar, men det som är gjort, kan inte raderas. Fast vi kan be Gud förlåta oss och hjälpa oss att leva bättre de kommande dagarna.

cad.reg.4colorRosita hade lyssnat under tystnad till samtalet.

–Nu minns någonting, sade hon. Jag lärde mig i söndagsskolan att när Gud förlåter oss så glömmer han allt del fula vi gjort.

–Ja, min älskling, sa mormor med ett leende. Men ofta glömmer inte våra vänner vad vi gjort. Det bästa är att försöka göra varje dag till en bra dag.

–Jag vill be att Gud förlåter mig för alla dåliga dagar som jag har sänt tillbaka, sa Pablo.

–Det vill jag också göra, sa Rosita. Jag vill sända fina dagar tillbaka till Gud.

Alla fyra –morfar, mormor, Rosita och Pablo– knäböjde vid kaffebordet och bad till Gud. De bad att han skulle hjälpa dem att göra varje dag till en bra dag.

Var dar en gaava”Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.” Psaltaren 90:12, SVL

För att trycka ut berättelsen: Var dag en gava bilder

Bilder att måla: Var dag en gava att maala

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Berättelser och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s