Min nya röda stol

Denna stol är gjord helt av återanvända plastflaskor. Den får bli en symbol för mitt ”nya” liv. Jag har benämnt den tjänarstolen. Jesus gjorde precis det han hörde av Fadern, vilket också är min stora önskan.

Mitt äventyrliga liv tar visst aldrig slut! Den 15 maj flyttade jag för 50nde gången. Och jag flyttade tillbaka till den plats där jag bott längst i hela mitt liv: Springfield, Missouri, USA. Hela 12 år! Där har jag båda make och dotter begravda, så det är nog den plats som känns mest ”hemma” här på jorden. För mitt verkliga och eviga hem har jag hos Gud, min Far.

När jag flyttade ifrån Springfield förra året tog jag farväl av mitt liv som det varit. Jag gjorde mig av med en hel del böcker och möbler. Sängkammarmöbeln, matbord och stolar, och bokyllor hade jag kvar. Nu gäller det att sätta bo på nytt. Sverige har fått en hedersplats! Pippi påminner om tiden mina flickor var i Sverige som barn. Dalahästarna påminner om Bengts första fält som evangelist: Rättvik. Flaggan visar mitt svenska ursprung. Fast jag har endast bott i Sverige sammanlagt tio år.

Att vi lyckades få en lastbil packad till flytt är ett stort under. Folk som lovat hjälpa till fick förhinder så det blev praktiskt taget bara min dotter och måg som gjorde jobbet. Jag passade barnen. En del av mina saker hade jag i ett förråd och resten fanns i rummet och vindsutrymmet brevid. Gud gav oss svalt väder det veckoslutet jag flyttade. Sommarväder i staten Oklahoma är VARMT! Det var mycket böcker och pärmar att flytta. Jag har samlat material i 50 år och det är det jag använder för mina skriverier. När vi kom fram till Springfield fick vi hjälp av en del snälla och rara vänner från kyrkan jag går till. De till och med satte ihop min säng och bäddade den!

Det är fantastiskt att kunna hyra en liten lastbil. De första bilderna är tagna i Fort Gibson, där barnen också ville vara med att hjälpa till. Den sista bilden visar en del av ”änglarna” som kom och hjälpte mig flytta in. Sen har jag haft två av barnen hos mig i omgångar. De vill vara hos sin mormor!

Väldigt skrämmande var det veckan efter flytten när en tornado drog förbi Joplin, en timmes väg från Springfield. En stor del av stan jämnades med marken. Om du trycker här –Joplin– kan du se en del av bilderna jag tog när jag körde igenom där på väg till Fort Gibson. Ja, här är jag igen! Och det kommer att bli mycket flackande fram och tillbaka för att hjälpa Carina med barnen.

När David var hos mig spelade vi spel. Och det är sant som det är sagt, att det bästa man har sätter man på bordet. Men det var han som hoppade upp på bordet! Ryamattan som syns till vänster har min far knytit.

Lana fick öroniflamation när hon var på besök, så hon grät vid min sida en hel natt. Sen fick jag ta henne till en akut klinik för att hon skulle få antibiotika. Det är komplicerat i USA med läkarhjälp. Hon tillhör staten Oklahoma och i Missouri blir det dubbelt så dyrt. En del var nog mitt fel. Jag lärde henne blåsa ballonger och det gjorde hon hela dagen innan. Det är inte bra för öronen!

Jag slutar mina skriverier för denna gång med en bild på mig och barnen när vi gjorde en liten båtutflykt. Dom har suttit tysta och tittat på en film under tiden jag skrivit. Snart är den slut och då måste mormor vara på allerten. Deras mor passar på att åka till ögonläkaren när hon har ”barnvakt”!

Och jag är på allerten! Lilla Sarah, nyss fyllda tre, frågade mig om nummer, vad som kommer efter 7, efter 8, efter 9. När jag svarade rätt sa hon: ”Bra gjort, mormor. Du kan dina nummer!”

Ja, det kan jag, och jag hoppas att med sifror och bokstäver få många års användning av min nya röda stol!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Mitt liv. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s