Dagens förunderliga nätverk

Igår sa mitt barnbarn Brinna, sex år gammal, att hon önskade jag vore predikant. Hon vet inte mycket om mitt ”förra” liv, när jag predikade för fullt. Ibland vill hon att jag skall vara hennes söndagsskollärare. Men hon har redan lärare. ”Du kan väl säga till att du vill undervisa”, säger hon. Så lätt är det inte.

En annan fråga hon har är: ”Varför skriver du alltid berättelser?” Det kan man undra, och nu skall jag skriva ännu en berättelse. Jag vill berätta om mina berättelser!

Der är nu över tre år sen jag började behandlingar mot cancer och jag har levt med eftervärkningar. Det jobbigaste är problemet med mina fötter, att jag inte kan röra mig fritt. Värst är det på vintern, särskilt när temperaturen sjunker. Det värker som tandvärk och fötterna blir stela och svårt att släpa med sig. Men kroppen är bara en boning för mitt liv här på jorden. ”Jag” finns inuti, och det är inget större fel på mina andliga eller själsliga fötter. Med dem vandrar jag runt jorden!

Det är om min ”vandring” runt jorden jag vill berätta. Att någon kunde hitta på något så förunderligt som www (world wide web), det världsomfattande nätet, är helt otroligt. Jag kan nå hela världen med mina berättelser. En blog som jag flitigt skriver på är http://misperlitas.wordpress.com. Där publicerar jag på spanska en berättelse för barn varje vecka. När jag arbetade i Peru och Bolivia (där jag predikade, som Brianna önskar att jag kunde göra nu) tryckte jag en barntidning kallad LA PERLITA. Nu använder jag berättelserna och sätter ut dem på nätet.

Denna bild tillhör berättelsen om Daniel, en liten predikant. Claudia i Boliva har gjort den åt mig. Och i grund och botten har jag min bror Lasse att tacka för detta. När han arbetade i Bolivia fick han kontakt med Luis och Ximena, som annordnade en kurs för söndagsskollärare i La Paz, och jag blev inbjuden att tala. Claudia vara med. Tolv år senare såg hon mitt SOS som jag sände ut för att se om det fanns någon som kunde rita bilder till mina berättelser.

Nätet är fantastiskt, men för att vara på nätet måste jag ha ett kontaktnät av medhjälpare. Jag skriver inte bara berättelser. Jag publicerar bibellektioner och material med idéer för söndagsskollärare. Det materialet trycktes i Bolivia när jag arbetate där som ansvarig för Förlaget El Evangelista. Detta jag nu gör är en direkt produkt av cancern. Sjuk och ensam var jag, med mycket tid att lyssna till Far i himmelen. Han gav mig uppdraget att göra detta. Varför skulle allt jag arbetat hårt med att ta fram under mina missioärsår i Bolivia stå på en hylla och dra till sig damm?! Förlaget är avvecklat så detta finns inte mer i tryck. En ny generation kan få del av mina skriverier.

Min främste medarbetare är min far, Per Anderås. Han har skrivit in böcker och lektioner så jag har dem på datorn. Igår sände jag honom ett kuvert med nya berättelser att skriva in. ”Nya” är relativt. Egentligen är det gamla berättelser som skall bli som nya.

Just nu arbetar jag med en serie lektioner från 1 Moseboken. Bilderna för att ilustrera ritade Anette Karlsson när hon var i Bolivia och hjäpte Lilo och Lars Anderås. Jag önskar jag kunde få kontakt med Anette. Den här bilden är på Abraham. Jag har färglagt den men det hinner jag inte göra med alla bilder. Kanske du som läser detta vill hjälpa till med den biten. Det behövs ingen kunskap i spanska för det. Vilket enkelt sätt att misionera, eller hur?

En annan svensk medarbeta är Katarina från Växjö. I mitten av 80-talet ritade hon bilder till mina lektioner som barnen kunde färglägga. Nu använder jag dem på nytt och hon har lovat göra mer bilder om det behövs. Här är prov på en trevlig bild att färglägga.

Jag har fått hjälp av min svåger Ola att skanna en hel del bilder. Min vän Majetta har också hjälpt mig med en hel del som skulle skannas. Hon har föresten en hel del bilder hos sig just nu. Det är en bra hjälp!

En av mina första söndagsskolpojkar från tiden i Huancayo är Cesar. Han har ritat många bilder till mig under åren. När jag var i Peru i höstas beställde jag bilder av honom igen. De är inte färglagda, men här är ett prov som jag gjort. Han kommer att rita bilder i fortsättningen.

En ny kontakt jag fått är Cesars brorsdotter Cristina. Hon har också lovat rita bilder till mina berättelser. Här är en bild till en berättelse om en trasdocka.

Korrekturläsning får jag gratis genom en tidigare arbetskamrat från tiden i Florida när jag jobbade med söndagsskolmaterial för Assemblies of God, ett material som går vida omkring. Det heter Vida Nueva, Nytt Liv. Just nu jobbar jag åt dem med översättning av ungdomslektionerna. Egentligen är jag pensionär, men för att klara livhanken måste jag fortsätta att jobba. De sista två månaderna har jag ingen pension fått!

När Lars och Lilo jobbade i Bolivia publicerade de ett VIPS material. Det skall inte heller ligga på hyllan och dra damm till sig. Ett häfte om hur att organisera ett läger för barn har jag satt ut på nätet och denna vecka sätter jag ut ett häfte om söndagsskola. Sen blir det mer. Detta finns på min websida http://hermanamargarita.com/.

Jag predikar genom att berätta, så Brianna behöver inte önska att jag vore predikant. Jag har min engelska blog som jag skriver i nästan dagligen. http://kelund.wordpress.com/

En blog för översättare har jag. http://finoarte.wordpress.com

Jag skriver också för kvinnor. Det blir inte så ofta, men bloggen finns där. http://entrecorazones.wordpress.com

Allt detta började hösten 2008. Mina första medhjälpare var mina arbetskamrater. Här är första och enda planeringsmötet. Jag med mitt hårlösa huvud. Längst till vänster är Majetta som scannar. Sen kommer Malena (från Ecuador), som hjälpt mig lägga upp ”utseendet” av lektionerna; hennes man finns bakom kameran, och det är han som hjälpt mig lägga upp Margaritasida. Janet från Chile har läst korrektur. Yolanda är Malenas mamma, och hon är en av de mänga som stöder mig med förböner.

Rulla tummarna. Vad är det för något?  När Brianna och jag pratates vid om predikantidéen sa jag till henne att jag behöver ett liv till. ”Vad ska du med ett helt liv till att göra?” frågade hon. Jag har så många idéer och material jag vill publicera att jag behöver ett till liv. Jag vill åtminstone ha 20 år till. När jag tittade döden i ögonen som ett cancerspöke bad jag Gud att inte dö. Jag vill berätta om alla hans under och välgärningar. Tänk att det finns ett sånt fantastiskt sätt som detta där man kan berätta för glatta livet!

Vi har haft snöstorm och vägarna har varit oframkomliga. Min måg satt åtta timmar på väg till jobbet i tisdags för bilar hade fastnat i snön. Jag har inte kunnat åka någonstans. Men genom nätet har jag nu besökt Sverige. Och genom hälsningar jag fått vet jag att mina berättelser nått åtminstone till…

              Peru
              Chile
              Bolivia
              Argentina
              Uruguay
              Ecuador
              El Salvador
              Costa Rica
              Nicaragua
              Mexico
              Spanien
              Panama
              Venezuela
              USA
              Canada

Ett annat kontaktnät är Facebook. Där är jag med som lärare i en bibelskola missionär Markus Green leder. Han och mina flickor gick tillsammans på svenska skolan i Cochabamba, Bolivia. Världen har krympt så den ryms i en dator och till och med i en telefon. Den har krympt så att vi kan nå vida omkring.

Min rara Brianna, när du blir lite större kommer du att förstå att din mormor är predikant, fast hon inte predikar i din kyrka. ”Nätet” är nu mitt arbetsfält. Jag behöver fler medarbetare. Mitt största behov är någon som kan sätta upp en fin fungerande websida för undervisningsmaterialet. Har du förslag?

Förhoppningsvis hör jag av mig snart igen.Om exakt fyra veckor når jag de respektable åldern av 65! Här i USA får jag då sjukförsäkring genom staten, men man måste helst lägga till och köpa egen försäkring för att kompletera. Pension får man ut vid 66. Jag har tagit ut i förtid, men det fungerar tydligen inte helt.

Vad som fungerar om än allt annat brister är Guds nåd och barmhärtighet. Det behöver jag inte ha en kyrksal för att predika. Och det är det jag mest vill berätta för Brianna och alla dem som ”lyssnar” genom www!

Brianna och storebror David

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Kärleksutsäde. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s