En sjuårings omtänksamhet

Det har firats Thanksgiving i USA. Det betyder tacksägelse, en högtid som började firas när pilgrimerna kom för flera hundra år sen. Det var en tacksägelse till Gud för den första skörden.

Barnen hade ledigt från skolan förra veckan för att fira denna högtid. Carina och jag visste att det skulle bli jobbigt. Men inte kan väl dessa gullegryn hitta på odygd?

Storebror John bor med sin mamma så honom behövde vi inte fundera över. David är full av energi och tar medicin för att kunna konsentrera sig i skolan. Brianna, med nya glasögon, har världens fantasi. Lana kan inte hitta på något själv utan följer efter de andra. Sarah har sina egna lekar.

David hittade på att måla tävlingsbilar. Han tyckte jag skulle dekorera mitt rum med dem. För att jag skulle spara mina fötter gjorde han det åt mig. Eftersom hans pappa inte gillar att man tejpar på väggarna (inte mormor heller!) föreslog jag att vi skulle göra ett collage.

Han var stolt över sitt arbete. ”Jag är konstnär”, sa han. ”Jag är ett mästerverk!” På engelska är orden väldigt lika: artrist och work of art. Vi pratade om att vi alla är Guds mästerverk.

Hela veckan var David ett mästerverk i omtänksamhet. Jag är helt överväldigad. Varje eftermiddag kom han med en chokladkaka till mig (med granola). I lördags jobbade jag med att packa upp mina böcker. Jag har inte kunnat göra det innan för det har varit alldeles som en ugn i förrådsrummet och i mitt vindsrum. ”Mormor”, sa David, ”du är värd en chockladbit. Du har jobbar hårt med dina saker.”

Detta är min stol vid matbordet som David ordnat med till varje middag. Hans kudde, min kudde, och en filt jag virkat åt honom har han lagt dit. Jag har känt mig som en drottning på sin tron.

På tal om kuddar, så har vi använt varandras kuddar. David har varit så stolt för han har sovit med min kudde, och jag har haft hans.

Hans lillasyster Brianna älskar också sin mormor. Häromdagen kom hon upp till mig och frågade: ”Mormor, är du inte lycklig att jag är här hos dig?” När jag frågade varför, svarade hon: ”Har du glömt att vi är bästa vänner?” Och en annan gång frågade hon: ”Du är väl lycklig att du har mig?” Och visst är jag det!

Sarah är vår lilla solstråle med trotsålderns typiska utbrott. Och hon vill inte lära sig tala om när hon behöver sitta på pottan, hur mycket hennes mor än försöker träna henne. Och nu har vi två stycken som behöver lära sig att säga till (potty-training heter det på engelska), enligt Davids observation. Familjen har nämligen skaffat sig hund!

En svensk tradition som jag håller fast vid är min adventsstake. Nu har jag tänt mitt första ljus. Innan vi vet ordet av så är det jul igen. Julklappen till David har jag redan köpt och gömt högt uppe i min miniatyrgarderob. En dag kom David och undrade om den stora kartongen med Legos var till honom. ”Glöm att du ens såg den!” sa jag och mindes vad jag gjorde som sjuåring! I ett obevakat ögonblick öppnade jag paketet som det stod mitt namn på och sen försiktigt slog in det igen. Man är barn bara en gång i livet så lite odygd skall man väl ha för sig.

Vad lilla Brianna tog sig för igår kväll när hon och David  var hos mig och lekte bekräftade ännu en gång att vi inte kan lita på henne med en sax i handen. Hon klippte hål i en filt som Eva-Marie (min avlidna dotter) virkat åt mig. Hon har blivit förbjuden av sin mor att använda saxar och nu blev hon förbjuden av sin mormor. ”Du kanske glömmer att du förbjudit mig,” sa hon. Det är bäst att jag inte glömmer! Detta flickebarn har världens fantasi och man vet aldrig vad hon kan hitta på härnäst.

När det gäller Lana hittar hon alltid på något för att härma sina syskon. Eftersom David och Brianna måste ha glasögon så har hon nu börjat få så väldigt ont i ögonen. Det kanske är bäst att hon får gå till ögonläkaren. Man vet ju aldrig, det kan ju vara sant!

”Ja, så är det!” brukar Carina, barnens mor och min dotter, säga ofta. Nu härmar jag henne och säger: ”Ja, så är det!” Just det, så är det att vara mormor en vecka när barnen har ledigt från skolan.

Nu har jag en vecka med de vanliga barnvaktsjobben att se fram emot. Idag skall Carina ta David till doktorn, jag skall passa Sarah, hämta flickorna vid skolbussen, se till att Lana gör sin hemläxa, och sen skjutsa dem till danslektionen. Imorgon blir det att passa barnen när Carina tar Lana till sin talterapi, på onsdag skall David på terapi… Ja, så är det att vara en mormor som bor på vinden hos en myckat upptagen familj som har en ovanligt påhittig och omtänksam sjuåring (för att inte tala om sexåringen som klipper hål i filtar)!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Min familj. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En sjuårings omtänksamhet

  1. Inge Otterdahl skriver:

    Trevligt! Glad Advent!

  2. Liza skriver:

    ❤ !

    Jag jobbar och borde stänga ner min mail men detta läste jag!

    Vad härligt att du kan spendera så mycket tid med dina barnbarn. Det måste vara guld värt för dem och för Carina. 🙂

    Kram!!!! ❤

    Liza

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s