Sista veckan blir den bästa

Vem vet? Jag kan alltid hoppas att den sista blir den bästa! Det är min sista vecka innan jag blir pensionär. Fredagen den 30 april 2010 avslutar jag mitt arbete med Assemblies of God i Springfield, Missouri. Den 1 maj börjar jag mitt nya liv. Det är ganska intressant för det var den 1 maj 1969 jag började mitt förra liv. Här är en bild som påminner om den dagen.

Min bröllpsdag, 1 maj 1969

Nu är det bara sju centimeter kvar på måttbandet. Igår kväll var jag lite ledsen. Jag tänkte på mitt ensamma liv. Det är två och ett halv år sen min älskade Bengt flyttade till en bättre värld. Jag har min dotter och hennes familj men de bor tre timmars väg härifrån. De kan inte komma till min avskedsfest. Lana har utflykt med sin skolklass. Det gör ont att inte få ha dem hos mig den dagen. Här är den fin inbjudan en arbetskompis gjort. Blommorna representerar min spanska hemsida ”Margarita”, så heter blommorna. Margarita är Margareta på spanska.

Jag har en vän i Florida som jag brevväxlar med. Vi lärde känne henne när Bengt var pastor för en spanskgrupp i Boca Raton. Hon älskade Bengt. Nu är hon min vän och förebedjare. Hon ringde mig igår kväll och var bekymrad att jag skulle sluta skriva nu när jag blir pensionär. Jag brukar trycka ut det mesta jag skriver på engelska och spanska och skicka till henne. ”Jag pensionerar mig för att kunna skriva”, sa jag till henne, och hon kunde dra en lättnadens suck! Hon tar sig ett bad på eftermiddagen, sätter sig skönt i en fotölj, och njuter av mina skriverier. Det verkar otroligt att någon kan njuta av mina enkla berättelser.

Nu slutspurtar jag, inte för att rulla tummarna utan för att publicera allt undervisningsmaterial jag skrev i Peru och Bolivia. Tack vare min flitige far har jag det mesta inskrivet på dator. Och nu har jag min första kontakt med en ung medhjälpare i Bolivia. För 12 år sen var min bror Lars och jag inbjudna att hålla en barnarbetarkurs i huvustaden La Paz. Min dotter Carina, som följde med mig, och jag bodde hos familjen som organiserat kursen. Då lärde jag känna deras lille son Luis Carlo. Nu skriver vi epost till varandra och han har sänt mig sin första berättelse som är för barn, enligt honom. Den 2 maj skall han sända mig en berättelse som han tycker passar för ungdomar i hans ålder!

Kerstin och Luis Carlo för 12 år sen

Detta är min stora målsättning, att korrespondera med barn och ungdomar för att inspirera dem. När jag bodde i Bolivia hade jag en klubb för barn och vissa saker publicerade jag i söndagsskoltidningen LA PERLITA. Nu skall jag ha klubben på Internet.

Luis Carlo, dagens unge skribent

Vad skall jag syssla med denna sista vecka? Det blir översättning av material för en hjälporganisation vi har inom Assemblies of God som ställer upp vid naturkatastrofer och som jobbar med att hjälpa de hungriga och behövande. Jag tycker det är som pricken över iet. Dom har ett program som uppmuntrar till att ge motsvarande betalning för en dags arbete för att föda de hungriga. Kolla: http://www.onedaytofeedtheworld.org/

Jag vill göra det bästa av denna sista oficiella arbetsvecka. Det blir säkert att jag fortsätter att hjälpa till med översättningar. Det behövs för ekonomin! Pensionen kan inte jämföras med den vanliga inkomsten, men att rå sig själv och bestämma över sin tid är värt det!

Mannen som skall hjälpa mig sälja mitt hus hade inga goda nyheter när han hälsade på häromdagen. Marknade har gått i botten! I mitt område är det 16 hus till försäjning. I prisläge ligger jag ungefär i mitten. ”Du måste bedja för mig att jag inte blir modfälld”, sa han. Det verkar omöjligt att få huset sålt. Visst, men för Gud är allting möjligt. Så, när jag skriver min berättelse om hur vi sålde huset, då vet du att det skett ett under!

Livet är verkligen kort! När jag åratals tillbaka såg framåt mot den här dagen verkade den så avlägsen. Jag sa alltid: ”Jag vill bli pensionär så jag kan ägna mig åt att skriva.” Nu har jag bara en vecka kvar innan min dröm går i uppfyllelse. Den veckan skall bli den bästa!

Detta är min fasta tillförsikt, nu och för evigt!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Mitt liv. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Sista veckan blir den bästa

  1. Katarina Källner skriver:

    Hej Kerstin!

    Önskar dej allt gott och välsignelse från Gud i ditt nya liv som pensionär. Det är ofattbart hur fort tiden rinner iväg. Nu står du inför starten till något nytt. jag hoppas att du har mycket spännande framför dej! Kram från Katarina

  2. Gun o Jonny Thor skriver:

    Frid!
    Grattis till pensionärslivet! Jonny och jag, Gun, har varit pensionärer några år nu och vet hur mycket man har att göra och att tiden knappt räcker till. Vi håller på med närradio och hjälper barn och barnbarn så dygnets 24 tim fylls!
    Många hälsningar från Gun o Jonny

  3. Liza skriver:

    Hej moster!

    Intressant att läsa…..vet du att jag gillar att skriva och fick alltid beröm f d i skolan, och min O älskar att skriva och är riktigt talangfull.

    Hoppas d känns bra allting och att du komemr att vara glad över ditt belut!

    Kram kram!

    Liza el. Sonia… :S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s