Glad Första Advent

Att fira första advent har varit en tradition i vårt hem under alla år vi varit utomlands. När jag inte längre har Bengt får jag lägga om lite. Man firar inte den högtiden in USA. Det är Thanksgiving (tacksägelsehögtid) som är det stora här. Och det brukar infalla strax före Advent. Precis som i år.

I går, den 26 november firade vi Thanksgiving. På förmiddagen bilade jag till Ft. Gibson. Det var en vacker och solig dag, med inte allför mycket trafik. Plötsligt började jag få ont i ryggen och märkte att jag glömt min kudde. Vid närmaste stad körde jag av motorvägen för att leta efter en affär där jag kunde köpa en kudde. Varför är det så lite trafik? undrade jag. Men så gick det upp för mig att detta är den dag på året när det är stängt nästan överallt.  Familjerna är samlade för att äta kalkon och titta på amerikansk fotboll (mest männen, tror jag). Kudden fick vänta!

Som vanligt blev det kramkalas med barnen när jag kom fram och så undrade de om jag hade något med mig. Jag får skärpa mig för att inte skämma bort dem. Så jag lovade att de skulle få en överaskning om de ställde upp för fotografering. Och det gjorde vi imorse. Brianna, vår lilla fem-åring, har mycket bestämda egna åsikter. Hon gillade inte klänningen vi valde så det blev inga leenden från hennes sida.

Nu måste jag berätta något roligt. Flickorna brukar ha klänningar på sig när de går till kyrkan på söndagarna. I söndags gav pappan dem långbyxor att sätta på sig. ”Pappa, vi använder inte kläder på söndagarna”, sa Brianna. ”Då har vi klänningar på oss!” Och det var just det som var problemet idag. Hon ville ha en klänning med prickar, men det var likom ingen ”julstämning” i den!

Här är resultated. Och så här vid första Advent vill jag säga GOD JUL i förskott till alla mina vänner (och ovänner, vilka jag hoppas jag inte har!). Tiden rinner iväg somvi alla vet. Jag hoppas vi inte jäktar för mycket. Njut av nära och kära. Det blir så tomt när man inte längre har dem!

David, Lana, Brianna och Sarah önskar God Jul

Jag minns en jul för trettio år sen. Vi bodde i Kristianstad och Bengt hade varit i Peru hela hösten och jobbat på bibelskolan. Vi hade ingen bestämd inkomst och inga pengar att fira jul med. Aldrig förr eller senare har jag känt mig så glad och fri. Jag gick till affären och såg alla jäktande människor med sina fulla vaganr vid kassorna. Vi hade lagom för att inte svälta men inget extra. Jag behövde inte jäkta omkring. Det var en underbar känsla!

Vad skall jag hitta på i år? Imorgon bilar jag hem. Det blir inget adventsfirande. Till nästa veckoslut hoppas jug kunna pynta lite. Veckan därpå har jag lovat komma tillbaka till Ft. Gibson för att passa barnen så Carina och Thom kan gå på firmans julfest (där Thom jobbar). Bara om det inte snöar! Till jul skall jag tillbaka hit igen. Julklapparna har jag redan klarat av. Det blir bara enkelt, handlat genom postorder.

Lilla Sarah har lärt sig säga mormor. Och det har hon repeterat minst femtio gånger sen jag kom igår. O vad det värmer! Och så sjunger vi ”klappa, klappa händerna små”. David har lärt sig den sången genom att lyssna. Följ denna länk och hör honom sjunga…

Jag skriver mer en annan gång för nu skall jag passa barnen så Thom och Carina kan åka ut och fira sin bröllopsdag som var den 27 . Det är redan 7 år sen Bengt och jag gav bort vår enda dotter. Barnen är glada att de får stanna hemma med mormor.

Vi hörs när vi råkas!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Vardagsliv i USA. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Glad Första Advent

  1. Inge o Märta Otterdahl skriver:

    Kära Kerstin!
    Du tillönskas en riktigt GOD ADVENT och i överigt
    ALLT GOTT!

  2. Katarina Källner skriver:

    Tack för den hälsning Kerstin. Idag känns det som om vintern kommit till Växjö. Snön låg som ett tunt puder på marken idag på morgonen. I går firades lucia runt om i vår stad. Hela Sverige såg Katedralskolans lucia högtid från Domkyrkan via TV. Många kramar och hälsningar i Advent till dej och din familj.

    Katarina m fam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s