Vänskap som håller i sig

Att träffa en vän från ungdomen, som man brevväxlat med sen 1965 och inte sett sen dess, är en intressant upplevelse. Det är märkligt med vänskap. Alla kommer vi till jorden i samma situation; vi börjar från noll och så bygger vi på med erfarenheter och kontakter. Genom mitt missionärsliv har jag haft förmånen att skapa många kontakter i Sverige, Chile, Peru, Bolivia, Argentina, Ecuador, Colombia, Nicargua, Panama, Singapore, USA… och vänner har jag också i Syd Afrika, England, Norge, Frankrike, Costa Rica.

Under min sjukdomstid, när ensamheten var min trogna följeslagare, kom starka minnen av släkt och vänner. Jag längtade att komma tillbaka till mina rötter och träffa släkt och vänner. När jag fick inbjudan till min brorsdotters bröllop beslutade jag att göra slag i saken. Nu är jag hemma igen efter en månadsresa i Sverige och tänker skriva ner lite intryck om vänner jag mött. Mitt barnbarn Brianna kunde inte fatta hur jag, som är hennes bästa vän, kunde lämna henne så länge. Och varför fick inte hon följa med?

Mina barnbarn med svenska hemstickade strumpor

Mina barnbarn med svenska hemstickade strumpor

Här har jag mina småttingar med hemstickade strumpor jag fick av min vän Miriam i Tidan. Barnen blev helt förtjusta i dem! Jag besökte Filadelfiaförsamlingen där, som troget följt mig i alla år. Känslan av att ”komma hem” överväldigade mig. Att se alla mina trogna vänner var en fröjd. Sören och Ulla får representera dem alla. Tack alla kära vänner för vänskapen som håller i sig.

Representanter för trogna vänner i Tidan

Representanter för trogna vänner i Tidan

Jag träffade en så käck liten grabb, Joel Fleur, som fick ett lamadjur jag fått av en dam i Peru som blivit frälst i ”min” söndagsskola för 35 år sen. Denne trevlige Joel har ett fadderbarn i Kenia som han samlar pengar till genom att leta pantflaskor, sälja teckningar och leksaker till grannar. Vilken inspiration det var att träffa denne lille entrepenör.

Trevlig entrepenör med goda förutsättningar

Trevlig entrepenör med goda förutsättningar

Anita är vännen jag brevväxlat med sen ungdomen. Jag hade hoppats kunna besöka min hemstad Örebro, men när det inte blev möjligt fick hon komma att hälsa på mig i Ekhult, Skillingaryd. Vi fick möjlighet bedja tillsammans, något vi brukade göra då för länge sen. Min syster och svåger som jag gästade anordnar resor till Peru. Kolla deras hemsida: http://www.inkaresor.se/index.html. Anita hjälpte mig att leta ord i ett lexikon för jag skall översätta texten till engelska.

Anita som jag inte träffat på 45 år

Anita som jag inte träffat på 45 år

Att komma tillbaka till hemmet jag gästade 1964 som ung missionärskadidat var som om tiden stått still. Lyktstoplen där jag fått min första kyss av Bengt var borta, annars var allt sig likt. Samma kärleksfulla mottagande av min vän Margit värmde mitt hjärta.

Hemmet där jag alltid känner mig välkommen

Hemmet där jag alltid känner mig välkommen

I ett kort besök fick jag inte bara träffa henne utan även min andra vän Margit. Denna Margits dotter Katarina ritade bilder till söndagsskollektionerna jag skrev för 25 år sen. På min spanska hemsida www.hermanamargarita.com skall jag sätta ut alla dessa lektioner. Och nu får Katarinas bilder åter bli till glädje.

Mina vänner Margit och Katarina

Mina vänner Margit och Katarina

Jag har en annan vän Anita, en vän från ungdomstiden i Huancayo, Peru. Hon var tärna på mitt bröllop och senare gifte hon sig med en av Bengts vänner från Karlskrona. Hon och Göran kom till mötet jag hade i Älmhult. Det var länge sen vi träffades och underbart att känna värmen av en vänskap som håller i sig. Göran och Anita Olsson har gjort ett fantastiskt missionsarbete i norra Peru.

Med min ungdomsvän Anita Olsson

Med min ungdomsvän Anita Olsson

Fyrtiosexan är min vän Sven-Agne. Bengt och jag fick dra vårt strå till stacken för att Emma och Christoffer från Peru skulle få ett hem hos honom och Anne-Marie. Att träffas igen efter många år var ännu ett bevis på starka vänskapsband vi kan knyta.

Sven-Agne och jag kollar min broschyr

Sven-Agne och jag kollar min broschyr

Som 18-åring blev jag stöttad av Filadelfia i Älmult och reste till Peru som Sveriges yngsta missionär. Nu fick jag komma tillbaka och bli avskild i bön för vad jag kallar min ”pensionärsverksamhet”. Jag har bett Herren ge mig åtminstone ytterliga tjugo år för att tjäna honom med de gåvor han givit mig. Inte vill jag sitta och rulla tummarna när jag har så mycket att dela med mig, i främsta hand till söndagsskollärare. Jag hoppas att ”sista sträckan blir den bästa på resan hem”.

Att bli avskild i bön ännu en gång var uppfriskande

Att bli avskild i bön ännu en gång var uppfriskande

Solveig var sitt vanliga soliga jag. Att vara i Älmult och inte besöka Solveig hade känts konstigt. När Eva-Marie låg på sjukhuset i Växjö och fick sin cystik fibros diagnos var Solveig där som stöd. Hennes syster Ingegärd brukade passa flickorna åt mig så jag kunde gå på möte ostört. Det är sånt man sent glömmer.

Min soliga vän Solveig en solig dag

Min soliga vän Solveig en solig dag

Jag ville besöka Karlskrona som en sista chans att ”ära” Bengt. Den 12 augusti 1959 blev Bengt frälst i ett tältmöte. När han kom med i Pingstkyrkan öppnades världen för honom. Han hade varit ganska isolerad innan men sen fick han vänner. Han kunde aldrig glömma Karlskrona, och för mig som växt upp på olika platser och aldrig hade en känsla av att höra hemma någonstans, var det lite svårt att förstå denna samhörighet han kände. Den tid i mitt liv när det kändes som jag svävade mellan himmel och jord, utan att höra hemma någonstans, då hade Bengt Karlskrona.

Ett besök hos gamle Rosenbom ett måste

Ett besök hos gamle Rosenbom, ett måste

På mötet i Karlskrona Pingstkyrka blev jag intervjuad av pastor Ulf Sundkvist. Jag hoppas jag inte gjorde bort mig allt för mycket i det jag berättade om Bengt och mig. Vad som gladde mig mest vid detta besök var att Bengts bror var med på mötet. Och flera av Bengts gamla arbetskamrater från ungdomen fick jag träffa. Tack vare Astas gästvänlighet fick jag träffa ännu fler vänner efter mötet och även njuta av en utsökt måltid. Missionärerna Bertlings från Boliviatiden hade mycket gott att säga om Bengt.

Bertlings och andra vänner

Bertlings och andra vänner

Att besöka Sverige och inte få princesstårta hade känts som ett nederlag. Mina vänner Elin och Sune Andersson besökte mig och bjöd på den tårtan. För sex år sen hade jag förmånen att besöka dem i Lakeland, Florida, och spela in lektioner för barnarbetare till deras distansbibelskola. Genom den inspelningen har jag skaffat mig vänner jag inte ens känner.

Anderssons och min syster Agneta

Anderssons och min syster Agneta

Släkten är värst har jag hört sägas, vad det nu skall betyda. Jag och mina syskon träffades alla tillsammans för andra gången sen Ingrid flyttade hemifrån 1967. Min bror Pepe är kirurg och bor i norra USA, Lars är direktor för Pingst Internationell, Ingrid jobbar som läkare i Örebro och tillsammans med sin man har de ett projekt för att bygga ett sjukhus i Burkina Faso, Agneta guidar resor till Peru. Vi är ett brokigt sällskap.

Kerstin, Ingrid, Agneta, Pepe och Lars

Kerstin, Ingrid, Agneta, Pepe och Lars

Det var Lasses dotter Emilie som gifte sig med Filip, och de heter nu Liljelyck. Ett kort på de lyckliga tu måste med här.

15 augusti, Emilie och Filip Liljelyck

15 augusti, Emilie och Filip Liljelyck

Linus är en tredje generation Anderås som blir missionär. Jag minns när han gick på Svenska Skolan i Cochabamba, Bolivia, och brukade komma hem till oss att hälsa på och få sig lite glass. Att nu få träffa honom och hans rara familj strax innan det bar iväg till Cypern var högtid.

Linus och Magdalena med sina småttingar

Linus och Magdalena med sina småttingar

Agneta var mån om att jag skulle få träffa hennes döttrar och deras familjer. Det blev kära besök både i Göteborg och Halmstad. Siv, den äldsta av döttrarna, fick jag lära känna extra mycket genom att hon och hennes döttrar hämtade mig i Göteborg och sen tillbringade några dagar hos Agneta och Ola.

Nelle får representera syskonbarnbarnen

Nelle får representera syskonbarnbarnen

Vad jag behövde få gjort i Sverige var förnya mitt svenska pass och jag valde som mål Värnamo. Där fick jag en trevlig eftermiddag med mina missionärskamrater från tiden i Peru, Boyan och Lennart Lindgren. För fyrtio år sen, när Bengt kom till Peru, skojade vi med honom och låtsades att de var mina föräldrar. Han tyckte de var alldeles för unga! När vi fixade ”missförståndet” blev han sen väldigt god vän med dem och under hela sin missionärstid såg han upp till Lennart som sin ”hjälte”.

Toppen att återuppliva gamla minnen

Toppen att återuppliva gamla minnen

Cecilia är inte en vän sen förr, men jag måste ha med henne i denna berättelse. När Filip blev sänd ut it öknen från väckelsen i Samarien träffade han en etiopisk man som han fick leda till Kristus. Denne for sedan mycket lycklig sin väg. I Tidan träffade jag en kvinna från Etiopien, den sprudlande glada Cecilia. Jag tror inte att någon som träffar henne kan gå oberörd. Hon utstrålar Kristi kärlek. Och när jag träffat Cecilia fortsatte jag lycklig min väg.

Cecilia, min strålande nya vän

Cecilia, min strålande nya vän

Man sparar det bästa till sist och det gäller min syster Agneta och hennes bussige man Ola, toppenguider att ha om man vill göra en Peru-resa, men också toppen att gästa. Och Ola skjutsade mig runt södra Sverige för att jag skulle komma tilll mina planerade möten. På engelska säger man sig bli behandlad som en drottning, och det blev jag. Nu gäller bara frågan hur jag skall kunna återgällda deras gästvänlighet. Jag varnade dem att med ett sådant vänligt bemötande är det risk att jag kommer tillbaka.

Min gästvänliga syster och hennes man Ola

Min gästvänliga syster och hennes man Ola

Det var så många vänner jag inte fick träffa att det måste nog bli en resa till. Gun, Paul, Birgitta, Solveig, Ulla, Gullan, Conny, Christina, Nils-Olov, Jonny, Gun, Majsan, Bodil, Gunbritt, Stellan, Ulrika, Samuel… Listan blir för lång att nämna alla. Vänskap är en underbar gåva. Det är upp till oss var och en att vårda den. Att jag inte kunde träffa er betyder inte att jag älskar er mindre. Blir det inte av att vi ses igen här på jorden så möts vi i himlen. Då har vi hela evigheten på oss att odla vänskapen.

Tack alla kära vänner som gjorde mina fyra veckor i Sverige till ett oförglömligt minne. Jag behövde komma tillbaka till mina rötter. Nu känner jag mig som en ny människa, ”ready to take on the world” som man säger på engelska; med andra ord, här kommer jag med nya tag!

Mitt mål är att bli vän med världens barn

Mitt mål är att bli vän med världens barn

Jag vill bli vän med barn runt om i världen. Jag vill öppna en hemsida för dem; Club Perlita skall den heta. Tack till alla som hjälpt mig på väg mot detta mål. Det är underbart med vänskap och särskilt vänskap som håller i sig!

Filadelfiaförsamlingen i Tidan förmedlar gåvor till min verksamhet.
Sänd via  pg nr 107911-0 eller bg 5348-3228  och märk: Kerstin ssk

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Mina vänner. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vänskap som håller i sig

  1. Sven-Agne Hulth skriver:

    Tack för att jag fick möta dig efter alla år. Du ska veta att det känns gott att veta att om vi ej ses mer här så ses vi hos JESUS.

  2. David Lindgren skriver:

    Roligt att läsa om din Sverigeresa. Så bra att du blivit inspirerad för ett nytt tag i Herrens tjänst.
    Gud välsigne dig!
    David

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s