Den största tandborsten i Texas

Toothbrush

Jag har hittat den! Den största tandborsten i Texas. Om du kommer på besök får du gärna använda den. Jag köpte den för flera år sedan när jag åkte med min dotter Eva-Marie till Christ for the Nations Bibelinstitut i Dallas. Tyvärr stannade hon inte ens en månad där. Internatskola och cystisk fibros fungerade inte så bra tillsammans. Hon kom in på sjukhus och blev opererad för gallsten, och fick sen lov att åka hem. Carina studerade ett år vid samma skola och åkte med sina studiekamrater på en missionsresa till Polen. Därför har Texas stor betydelse för mig, och inte bara för att de har stora tandborstar.

 

Min måg påstår att jag har bacillskräck. Bara därför att jag inte vill dela ett dricksglas med någon annan behöver väl inte betyda att jag är ett underligt monster. Mina barnbarn är ett undantag. Jag kan dela vad som helst med dem! Men att dela min tandborste med någon annan– absolut inte! Fast Texasborsten får du gärna låna! Varför är vi inte benägna att dela tandborste med varandra? För mig, är en tandborste en mycket privat sak. Men det finns människor som är så vänliga att de till och med kan låna ut sin tandborste om det skulle behövas.

 

På femtitalet då min pappa reste i Sverige och hade missionsmöten fick han sova över i olika hem. Vid ett tillfälle fick han bo hos en äldre dam. Innan han gick till sängs bad han om ett glas vatten för att använda vid tandborstningen. När hon räckte honom glaset med vatten, frågade hon samtidigt mycket vänligt på ett gammaldags sätt: ”Har han tandborste? Om inte, så får han låna min.” Vilken generositet! Jag betvivlar att jag ens skulle erbjuda min tandborste åt den svenske kungen om han kom på besök.

 

Låt mig berätta en annan tandborsthistoria. När vi var missionärer i Peru var det en engelsk missionärsfamilj som besökte oss då och då. De arbetade i den peruanska djungeln och med jämna mellanrum kom de till Huancayo för att andas den friska bergsluften. Det lustiga (eller olustiga) hände att varje gång de besökte oss, att då stod alltid min mans tandborste i glaset med fel ände upp. Bengt brukade ställa sin tandborste med handtaget uppåt. Nåväl, när Peter Smith och kompani varit på besök så stod alltid tandborsten med handtaget nedåt i glaset. När de rest tillbaka till djungeln stod tandborsten som Bengt ville ha den. Han var tillräckligt vänlig för att inte skämma ut Peter och fråga honom om det. Men det kunde lika väl ha varit Peters fru Elsa som använde tandborsten! De är nu båda hemma hos Herrens, och jag är säker på att de skulle få ett gott skratt om de läste den här historien.

 

Vad tycker du? Är jag alltför egenkär när jag vill ha min tandborste för mig själv? Bibeln säger att Gud inte har anseende till personen. Han älskar alla och han behandlar alla lika, både kung och undersåte. Jag undrar bara… om han hade en tandborste, skulle vem som helst få använda den? En tanke blott!

 

När du kommer att hälsa på mig, glöm då inte bort att ta med dig tandborsten! Vad som helst annat kan du få låna hos mig. Och du ska veta att du är hjärtlig välkommen att hälsa på!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Missionsliv i Peru. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s