Att packa för sista resan

Egentligen är det fel sagt, för vi kan inte packa ihop en väska att ta med oss på sista resan. Men vi kan förbereda flytten. Jag skall snart börja packa igen för jag har en resa planerad till Sverige den 12 augusti. En längre tid hat jag behövt förnya mitt svenska pass och enda sättet att göra det här i USA är att resa antingen till New York, Los Angeles, eller Washington D.C. Resa och uppehälle där skulle kosta mig ungefär lika mycket som en flygbiljett tur och retur till Sverige. När jag fick inbjudan till min brorsdotter Emilies bröllop tänkte jag att nu var min chans att slå två flugor i en smäll. Men det har blivit fler flugor!

Jag bad min mycket hyggliga och förstående chef på jobbet om möjligheter att ta ledigt. Tyvärr har jag ingen insparad semester så det får bli att jobba i veckorna med översättningar. Men det är bussigt att hon låter mig resa ifrån i flera veckor. Hur blev det flera veckor av en bröllopsinbjudan? När jag ändå skall vara i Sverige så passar jag på att besöka en del av de församlingar som brukade underhålla Bengt och mig. Jag hoppas få träffa många av mina trogna vänner. Så här ser mötesplaneringen ut:

 

 16 augusti – Ulriksbergskyrkan i Växjö
23 augusti – Filadelfiaförsamlingen i Tidan
30 augusti – Filadelfiaförsamlingen i Älmhult
6 september – Filadelfiaförsamlingen i Karlskrona

 

Någon gång mellan den 23 och 30 augusti hoppas jag besöka Örebro. Min kompis Anita fyller i de dagarna 70 år och jag tänkte dimpa ner hos henne som en kärkommen födelsedagspresent. Tänk att vi troget brevväxlat sen jag 1965 reste till Peru som missionär! Vart har tiden tagit vägen? Och nu, mina kära örebrovänner, hur skall vi ordna en träff?

 

PackningNog om min kommande resa. Men det blir att packa igen och det ser jag inte fram emot. Ni skulle se hur jag ställer till när jag skall packa, kanske därför att jag alltid har så många prylar med mig att ge bort eller att ha som ilustrationer till min undervisning. Bilden här visar hur det såg ut när jag packade för peruresan i februari månad.

 

 Låt mig inflika en sång som mina vänner Barbro och Åke Wallin brukade sjunga:

 

 När jag flyttar till himlen

Jag har rest kring så ofta på jordytans rund.
Jag ha rest uppå land och på hav.
Men jag längtar och trår till den härliga stund
Då med Jesus till himlen jag far.
När jag flyttar till himlen med gator av guld,
Vilken underbar färd det skall bli.
Jag står färdig för flytt, till den boning han byggt.
Det ska bli sista resan för mig.

Här jag packar och packar var gång som jag far,
Bördor bär jag i händerna då.
Men jag skall inte bära en sak när jag far,
Med min Jesus på skyarna blå.
När jag flyttar till himlen med gator av guld,
Vilken underbar färd det skall bli.
Jag står färdig för flytt, till den boning han byggt.
Det ska bli sista resan för mig.

 

Det var den flytten jag tänkte på när jag skrev rubrik till mitt lilla kåseri. Alla skall vi en gång lämna denna jord. Inget hade vi med oss när vi kom och inget får vi med oss när vi lämnar jordelivet. Men vi kan sända skatter i förväg till vår kommande hemvist. När vi en tid bodde i Sverige då våra flickor var små, hade vi väldigt dåligt med kontanter. Bengt reste periodvis till Peru för att hjälpa till på Bibelskolan pappa ledde. Det var lite fattigt i matförrådet och peningbörsen men vi var rika i eviga värden. ”Varför kan inta pappa arbeta på fabrik som andra papor?” brukade flickorna fråga. Jag svarade alltid att vi samlade skatter i himmelen. Det var inte populärt i deras ögon. Men jag fortsätter att samla de skatterna.

Det är skönt att inte behöva tänka på packning för den sista resan. Jag vet att vid ankomsten till målet finns allt jag behöver och mycket mer därtill. Det bästa av allt blir att träffa min Frälsare ansikte mot ansikte. Hur skall jag någonsin kunna tacka honom för att han gav sitt liv för mig på Korset så att jag kunde få frid med Gud och en evig boning i himlen?

Hur har du det ordnat för din sista resa? Ser du förhoppningsfullt fram emot den dagen eller är det något du helst inte vill tänka på? Vi kommer alla en dag stå till svars inför vår Skapare för hur vi förvaltat gåvan av livet. Ingen av oss är god nog för att träda inför hans heliga ansikte. Men Jesus har öppnat vägen till räddning från straffet för vår synd och skam.

 

”Känn ingen oro”, sa Jesus till sina lärjungar. ”Tro på Gud, och tro på mig. I min faders hus finns många rum. Skulle jag annars säga att jag går bort för att bereda plats för er? Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så skall jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att också ni skall vara där jag är. Och vägen dit jag går känner ni… Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannes 14:1-4,6).

 

Det är alltid skönt att ha en färdplan när man reser. Att ha slutmålet klart och att veta att någon väntar vid flyget (eller stationen) inger trygghet. Har vi valt Guds färdplan så vet vi at han väntar oss med öppen famn för att välkomna oss hem. Och inte behöver vi packa för den resan.

 

Behöver du färdbeskrivning eller hjälp med resplan till himlen, kontakta mig via: chelund @ gmail.com.
Jag hjälper så gärna en medvandrare att hitta rätt väg hem!

Annonser

Om kelund

My name is Kerstin Anderas-Lundquist. I was born in Sweden to Per & Brita Anderas, on March 6, 1946. In 1948 we left to begin a missionary life in Chile; in 1956 we moved on to Peru. On May 1, 1969 I married an all-Swedish guy from Karslkrona: Bengt Göran Emanuel Lundquist. God blessed us with two daughters: Eva-Marie Elizabeth and Ruth Carina. We served as missionaries in Peru and Bolivia. In 1988 we moved to the United States to work at Life Publishers in Miami, Florida. I was to assist in developing the line of Sunday School Curriculm in Spanish known as Vida Nueva. I live in Springfield, Missouri, and am retired from work at the Assemblies of God Headquarters. My husband and daughter Eva-Marie have been promoted to Heaven. Carina is married to Thom Cole and they have given me four gourgeous grandchildren, even five (teen-age John). I will be writing about my life, past and present, blended with visions for the future. My deepest desire is to spread the “seed of love”–inspiration to serve God and our neighbors with love and compassion.
Det här inlägget postades i Om himlen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s