Idag är det fest i Sverige. Jag har varit borta i så många år att jag nästan glömt att man firar valborgsmässoafton. När jag räknar efter har jag högst varit där för att fira denna högtid tio gånger. Idag skulle jag vilja vara i Sverige! Och så fyller Kung Carl XVI Gustav 65 år. Jag vet alltid hur gammal han är för vi är födda samma år.
Jag firar ett års jubileum sen jag pensionerat mig. Att rulla tummarna har det inte blivit. Jag har fortsatt att jobba för Assemblies of Gods förlag med översättningar och redigering, men “på min egen tid”, som dom säger här. Jag har kunnat hjälpa Carina med barnpassning. Lilla Sarah, som den 8 maj fyller 3 år, och jag har blivit riktigt goda vänner.
Jag kom just att tänka på min vän Göran Olsson, missionär gift med min bästa ungdomsvän från Peru, och vad han gillar (statistik). Jag har blivit en fatatiker med ord inte med sifror, men ibland kan det vara roligt att räkna ut saker och ting. Detta är en ungefärlig beräkning för detta pensioneringsår:
Ord jag översatt: 2,800,500
Ord jag redigerat: 1,000,500
Ord jag skrivit: 300,500
Sifrorna är konservativa, särskilt för det jag skrivit. Det är sant som det står i Predikaren, att “det myckna bokskrivandet tar aldrig slut”! Men roligt är det! Det egentliga bokskrivandet har jag inte börjat med ännu. När jag publicerat bibelberättelser för hela bibeln skall jag börja skriva en berättelse om mitt liv har jag tänkt, men jag har så mycket ideer för barnmaterial så jag behöver många år för att fullfölja dem.
Kanske något mycket fatastiskt under detta “pensionärsår” var att få kontakt med en av mina söndagsskolpojkar från tiden i Huancayo på senare sextiotalet. Han fann mig genom Facebook och var helt betagen i att få kontakt med mig igen. Livet hade farit illa fram med honom och han hade vandrat borta från Gud i många år, men han glömde aldrig det han lärde i söndagsskolan. När vi fick kontakt pratade vi i timtal på telefon och skrev det ena e-postmeddelande efter det andra. Det stod ännu klart för mig vilket inflytande ett frö av Guds ord kan ha.
Det är pojken som står upp. Vi hade trevligt på den tiden. De barnen var mitt liv. Vi hade program på tv och radio, vi hade söndagsskola och barnmöten, vi åkte på läger. Den tiden är förbi. Nu använder jag Internet för att inspirera en ny generation att sprida Guds kärlek.
Ja, det var några enkla tankar en dag när man i Sverige firar våren. Jag firar friheten att vara pensionär och hoppas få många år till att för att skriva, översätta och redigera till Guds ära.
Om Bengt hade varit här skulle vi imorgon, den 1 maj, ha firat 42 år sen vi förenades i äktenskap. Här säger man att kan “knyter knuten”. Och nu skall jag knyta ihop dessa rader. Vi hörs igen!
